Jag börjar förstå tantskräcken.
Så länge jag kan minnas har både mamma och mormor blivit upprörda när någon kallar dem för tant. Men jag har aldrig förstått hur farligt det kan va. Det spelar väl ingen roll om någon kallar en för tant. Men när jag idag, på jobbet, blivit kallad tant två gånger redan börjar det kännas. Ordet Tant är på något sätt så negativt laddat! För bara fem minuter sedan var en mamma och son inne och handlade av mig men när det var dags att gå ville sonen inte lämna ifrån sig mjukisgrodorna som är butikens. Då säger mormorn som precis kommit in hon med, Nej det är tantens. Jag fattade inte vad hon menade men sen vänder hon sig till mig och säger det är tantens grodor. Varpå mamman säger men du kan väl inte kalla henne för tant! Men mormorn säger varför inte, det gör väl inget. Mamman kontrar igen, men hon är ju ingen tant, så kan du ju inte säga. Men såklart vänder hon sig till pojken som håller i grodorna och säger ge dem till tanten nu, dem ska hon ha själv att leka med! Vilket hon upprepar ca. tre gånger. Och jag instämmer med ett leende att dem skall jag (tanten) leka med. Det kändes inte så kul att bli kallad för tant denna gång faktiskt. Fast tanter är ju rätt mulliga, så jag är rätt nöjd ändå! fast det är klart den riktiga tanten i dramat var inte så mullig.
Kommentarer
Trackback