Jul jul strålande jul
Igår var julafton och trots inga julklappar iår så kom jag ändå hem med flera kassar.. hehe jag var en jäkel på danskjulafton! Jag vann mkt fint...
Jag känner för varje år som går hur gammal jag håller på att bli, just idag när jag sitter härhemma i min ensamhet medans alla andra ska ut och röja på juldagen är det extra påtagligt. Sen att julklappar nuförtiden består av hemma-grejjer och bra-att-ha-saker. Och att jag kom på migsjälv med att slänga mig efter bäddset, skärbrädor och annat smått och gott till hemmet istället för vinet, spriten och sminket i julklappsspelet bevisar ju inte heller motsatsen.
De önskade julklapparna bestod av en grillstekpanna, vilket jag fick, hur fin som helst!! Sen fick jag en gjutjärnsgryta också som just nu står och gör sig till annvändning på spisen, redan. Idag tillagas vad som skulle bli musslor i vitlök, vitt vin, grädde och chili, men som fick bli minus musslor plus räkor och torsk i brist på musslor på både ica och hemköp. Idag ska jag mysa med migsjälv och försöka glömma bort hur jag inte får va med mina vänner och dricka bort mina sorger. Hällde upp ett glas vin förut men insåg efter ett tag att det nog iaf var dåligt, hehe jag har ju verkligen ingen vinkännares mun för det slank ned några klunkar innan jag insåg att det måste vart dåligt.
Hittade min Sex and the city-box idag, jag blev glad så att jag tjöt och kom ihåg att jag var ledsen så att jag tjöt när jag trodde att jag råkat slängt den. Så idag så här dagen efter dopparedagen ska jag sitta utan vin i handen men med lite god mat och filosofera om livet ihop med Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte. Och Svante såklart!
Tror jag behöver lite råd från dessa visa tjejer nu mitt i allt elände. Lite perspektiv skulle sitta fint och även lite inspiration för framtiden som jag just nu försöker klura ut. Jag har vidgat mina vyer och det känns grymt skönt!
Blondie
Jag behövde en förvandling.. så här är den!
Jag är blond, blondare än jag någonsin vart:
Varför blir man trött på livet?
Känner mig som världens bästa bittertant! Just nu är jag trött, uttråkad och oengagerad mest hela tiden. Jag hatar det! Jag vill vara glad, pigg och nyfiken men det känns väldigt långt bort.
Att mitt psyke stundtals är så urspårat att jag fullständigt ligger och panikgråter till Greys Anatomy fast jag sett avsnitten minst tre gånger innan. Slutsats: det är skönt att gråta och att bara släppa fram. Jag går hela dagar, veckor, månader utan att säga eller visa vad jag känner därför är det skönt att bara släppa taget, dra ur pluggen. Tyvärr mår jag sällan bättre av det, eller jag gör säkert det i längden men just nu känner jag fortfarande den salta tårsmaken om jag slickar mig runt munnen och snorsmaken i halsen är inte god. Jag tröstäter för att få bort den, choklafmuffins. Men den går inte bort, konstigt och äckligt. Fortsätter mitt gråtande till Vänner som jag säkert sett hundra gånger.
Ibland känns det som om jag inte vet hur man har kul längre, jag vet bara hur jag tycker synd om mig själv. Jag känner mig malplacerad och har svårt att slappna av. Bjuda till, vad är det, varför ska man göra det och vem gör det? Det har aldrig varit mitt problem, det har alltid kommit naturligt för mig, att ha kul och att bjuda på mig själv. Jag tänker varje dag på när det blev såhär och om jag ska vara ärlig, om det verkligen är såhär, inbillning är lätt och en bra undanflykt. Avundsjuka är något som tär, förstör och utesluter. Varför är alla så hårda och så jävla rädda om sina revir? När man var ung fanns det en annan nyfikenhet inför nya människor. Nu känns det mer som att ett nytt ansikte är en ny fiende, någon som kan förstöra och röra om. Eller i alla fall fram till denne bevisat motsatsen, så jäkla komplicerat. Man ska gärna tillföra något nytt och de ska gärna se en anledning till att man får vara med. Förr snackade man med olika männsikor hela tiden men nu är man i sitt gäng, man behöver ingen ny. Men om man verkligen är i behov av nytt då?
Det värsta är att man inte vet hur man uppfattas. Av att läsa detta så kan jag inte uppfattas så kul just nu men det går väl över, jag är bara så himla trött på att inte synas, behöva skrika, vara otroooligt trevlig för att höras, aldrig få credd, vara glad fast jag inte känner mig glad....
Det finns personer som pratar om sig själva och det finns personer som inte gör det. Jag gör inte det, inte om det viktiga eller det jobbiga.
Ibland så
shit I like androgynt som fasen..
Vardagsbestyren står fortfarande ivägen för allt kul. hehe Jag önskar mig en värld utan jobb och pengar i massor! :p Jag vill flytta till L.A fy alltså... Det finns endel käppar i hjulen för det kan man säga! Pengar, sambo, jobb etc.. listan kan göras lång!
Jäkla vardags tristess! Jag får försöka skaffa mig ett glammigare liv här hemma, det är enda lösningen. hehe
Tack Frida Fahrman
idag tackar jag faktiskt en bloggare för klädinspiration. Jag hatar att jag inte uppskattar alla mina guldkorn i min garderob utan bara vill ha mer. Men idag känner jag mig mättad faktiskt. En limegrön klänning eller top skulle sitta fint och just den svarta klänningen jag drömde om vill jag prova på att sy. Eventuellt en limegrön topp också eftersom jag inte hittar ngn. jäkla Monki att sälja slut på den fna klänningen!
Aja idag blir det nedstoppad jeansskjorta i svarta shorts a la Frida Fahrman. Jag satt nyss och tänkte att det var en fin kombo men sen kom jag att tänka på att jag inte använt min jeansskjorta på sjukt länge. Så jag plagierade det rakt av.
Mkt intressant inlägg va? Ungefär såhär intressant är min vardag :) Nu ska vi till ingelsta! Hejs
tada!
Förvirrad är ordet
Vårruset!
Denna dag har jag legat i soffan hela dagen, jepp hela dagen med undantag för att gå och göra mig lite mat i köket. Helt plötsligt var kl fem och jag vet inte hur och jag inser att det är bäst att börja tänka på att jag om två timmar ska springa vårruset. Då kommer jag på att jag inte druckit en droppe sen frukosten. Grejt. Så lite hets drickning resulterar i en väldigt fyllt mage som dessutom kluckar. Otroligt opepp letar jag reda på mina träningskläder och börjar byta om. Här går allt åt helvete, eller nja det som brukar gå åt helsike iaf, jag hittar inga strumpor. Och jisses om fem minuter ska jag möta Emmis. Och ingen toffs hittar jag heller. Tillslut hittar jag båda sakerna och trampar ned med min coola cyckel Britta till Emmas och mitt hörn. Vi konstaterar att vi båda är ganska så opeppade och svinkallt är det också. Men men väl där blev iaf lite mer peppade och kissnödiga! Så under uppvärmningen stog vi packade som laxar och det var inget allternativ att försöka ta sig till en kissoar. Så kissnödiga tog vi oss runt iaf. Himla nöjda, röda och svettiga satte vi oss och åt vår banan, drack vår tranbärsdryck och festade på chokladbiten. Oj just fina Rosanna och Jannie hejade på oss också och tog lite kort! Kändes så mysigt att ha någon som hejade på en!
Jag är nöjd.
Min tid blev 24 min lite drygt och sträckan ska vara 5 km men jag vet att dom sa att den var 5,3 förra året och det var exakt samma iår, så jag tror på det bara för att göra min tid ännu bättre :)
kanske ingen rubrik alls
Jag är så trött på mitt liv att jag dör. Jävla telia också. Jag är en bortskämd snorunge som alltid (faktiskt) har haft jobb. Halkat in på ett jäkla bananskal och haft sån tur. Men jag känner mig så jäkla okomplett. Vad ska det bli av mig? Jag vill ha lull lull och mys men det enda jag gör är att oroa mig. Jag kan inte slappna av. Minsta motgång då vill jag ge upp allt och slänga det åt helvete. Precis som jag känner med det lilla gäng som jag uppenbarligen inte tillhör längre. Varför måste jag tillhöra då? kan jag inte bara strunta i detaljerna och va gla ändå!? Men så är det alltid med mig, kan jag inte vara bäst eller åtminstone känna mig som en i toppen vill jag inte vara med alls. Så jävla dumt!
För er som undrar håller jag på med självinsikt här...
Det brittiska kungliga bröllopet!
Gahh kan inte förstå hur jag älskar dem där stropparna men faktum är att jag älskar england! Och jag sitter såklart som klistrad framför tvn och kollar på bröllopet. Inte så kul för Wiliam med denna överhududetvinkeln dom körde med innan vigseln. Det är synd om honom som redan nu har så lite hår men Harry var också på god väg till flint avslöjade vinkeln. Men sååååå vackert det är! De vårgröna träden i kyrkan tyckte jag var så lagom och stilfullt och en så upplyftade faktor. Kul idé!
Och Kate hur vacker var inte hon! Vilken klänning. Hade hoppats på en McQeen-skapelse, eller det vore ju inte mer än rätt! Nu måste jag titta vidare men så såld jag är, det är nästan skrämmande!
Tips!
Jag vill tipsa om en himla äcklig efterrätt. Jag har godisförbud efter resan och jag har sötsug som en dåre så denna efterrätt gjorde jag förut. Alla ingredienser är hittade i min kyl och skafferi, tro inte att jag köpte detta för att jag på allvar trodde att det skulle bli gott. Jag är också väl medmedveten om att det heller inte är särskillt nyttigt fast att det var syftet.
- 1 Smörstekt banan med kanel och vanilj
- 3 st Krossade pepparkakor
- Turkisk yoghurt med vanilj och socker
Stek bananen i kanel och vanilj, blanda i vaniljpulver i yoghurten, krossa kakorna över yoghurten. Häll på den stekta bananen över alltsammans. Så jävla äckligt! Verkligen, helt seriöst! Inte alls bra, det kan tyckas gott men icke! Det fick bli en toblerone iaf...
Blööinlägg och mkt svordomar!
Blöö betyder precis vad det låter som.. ibland känner man bara sig så jäkla blöö. Idag är en sådan dag och det värsta är att den kommer följas av en till blöödag. Och helgen blir en riktig blööhelg. Säkert kul för sitt syfte men jag, jag vill bara hem till Nypan. Träffa alla vänner som jag så sällan umgås med. Idag har jag stått på mig, känt hur jag är nöjd uti fingerspetsarna. Men så kommer man hem sjunker ned i soffan, annars så skön men så kommer det krypande. Jäkla tristess! Jag är fasen ung! Jag fyller 25 i sommar men fasen alltså, 35 känns mer instämmande. Här sitter man med ett 30% jobb som tar knäcken av en. Emotionellt och fysiskt, hur är det möjligt?Hur fasen skulle det gå om jag hade ett heltidsjobb? Just nu jobbar jag och kollar på tv samt fördriver för många timmar framför datorn, vad är det för liv? Jag vill vara den unga dam jag är, dessutom är jag ingen lill-gammal jävel som vill vara en tant i denna ålder, jag har varken pottfrilla eller loafers.. OCH jag äger inte ens några jävla manchesterbyxor! Våren och sommaren kommer med stormsteg och jag ser fram emot alla kläder jag ska ha och alla utekvällar i parken och på uteserveringarna fast det är väl bara att glömma. Jag kommer väl jobba varje helg. Visst kan jag springa till mina vänner när jag slutat men morgondagen då? Den kryper sig på och gör sig påmind tidigt på sentimmarna. Det är inte ansvarigt att dricka när man jobbar dagen efter! Värk i fötterna av att stå på stengolvet, mitt trevliga flin börjar göra ont, ryggen som bär upp hela mig är oftast i en skön ställning i slutet av dagen, jag har blivit nedtryckt och utskälld, ja hela jag är pajj i slutet av dagen. Hur kul är det då att dra vidare, var finns orken och hur snabbt kan man ställa om? Mina kläder är svarta och alltid svarta. Det finns värre men till sommar är det inte så vidare uppryckande. Förra sommaren fick jag lov att inse att hela sommaren jag längtat efter var slut innan jag hann med att göra alla saker jag ville. Jag vill inte att denna sommar blir som förra, att jag inte kunde hänga med på något. Jag vill inte att mitt liv ska vara såhär, inte vid 25 års ålder. Jag har aldrig tid med något, jag kan aldrig planera. Jag behövde gå till frisören, badly, men i all frustration klippte jag av skiten. Jag kan ju aldrig planera! Jag vet aldrig hur jag jobbar och att vänta på en tid som passar skulle nog dröja så det fick bli ett helt handfat fullt med hår. Nu är jag trött men det kanske märks. Känner mig som en bristande bäbis med för mycket smink. Jag har ringt Pelle som inte svarar, skällt ut honom via SMS. Moget? (Bäbis sa jag va?) Jag är så jäkla trött på mitt ansikte, så himla intetsägande. Jag ville ta Pelles rakapparat och bara gå lös men hejdade mig. Jag är så trött på allt alldagligt. Hör och häpna, jag är ett emo-kid. Ge mig ett jobb med bra betalt och många timmar så ska jag bli mitt vanliga superglada äckliga jag som jag bara älskar att vara. Men jag vet inte om jag kommer ihåg henne. Hur manövrerar jag henne? Tror snart jag behöver en manual.
Paniken
Jo klippet nedan hjälper men inte helt.... jag har den största vill bara vara utomlands igen-paniken! All min färg är typ borta och alla mina fina söta fräknar, jag håller på att drunkna i jobb och taskiga tanter. Jag kommer ihåg migsjälv i ärtgrön bikini på stranden i Langkawi. Att titta ned på magen min utan att bli bländad. gosh vilken känsla. Att det skulle försvinna så fort. Jag vill ta en promenad i bikini hand i hand med min Pelle längs stranden, kolla på fåniga fiskar och krabbor som spolats upp under natten. Bara bikini så naturligt det var, jag levde i min och tog inte på mig något annat om jag inte var tvungen. Burkurk!
Jag döör!
Ja jag brukar läsa cimons blogg. Ja han är snygg, lite gubbig, asbra stil och aningen för svår för sitt eget bästa men jag gillar honom ändå. Särskillt när man kan hitta sånt här:
hahahaha exakt min humor. Dessutom lyssnar han på den låten som spelas mest hemma hos mig.
Hemma igen!
Nja det känns sådär.. eller egentligen helt bra. Jag vet att jag och P kommer planera en till trevlig resa. Min reselust har stigit till hundra och det gör mig helt exalterad! Struntsamma att jag är hemma nu, det är rätt kul och att resa kostar ju lite kosing, så nu är det jobb jobb och jobb som gäller! Min färg är borta endast några få fräknar kvar, det är tråkigt men jag överlever såklart. Hade dock varit kul om man kände sig lite brun och fick glänsa lite men vad gör man? Jag har sett så mkt kul och jag skulle inte vilja byta någon av dessa dagar mot en dag på stranden ist så färg eller inte, det spelar ingen roll! Idag har jag handlat världens mest snygga nagellack. Tror lyckan håller i sig veckan ut men sen tror jag att jag vill tillbaka till Thailand, värmen och ledigheten!
Jag har för en gång skull en önskan om födelsedagspresent! Det var några år sen! Jag fyller ju 25 i sommar, det är en ålder det. Och jag har kommit på den mest efterlängtade presenten ever: En symaskin!
Jag vill ha en jag vill ha en jag vill ha en.... jag har massor av idéer som sprudlar i huvudet på mig. Perfekt "bli-gammal" present ju! Så ge mig sommar nu fast inte juli än, jag vill att den ska va lång och varm.
2 månader och 7 dagar
Nu drar vi! Äntligen har det blivit dagen D. 9 januari....
Vi ses om 2 månader och 7 dagar, för nu drar jag till värmen! Yihoo! Jag vill bli bruuun!
Denna bränna lyckades jag med förra gången jag var iväg!
