Lugnet före stormen
Imorgon smäller det. Galet nervös. Galet osäker. Galet uppjagad. Galet tveksam. Galet förnekande. Galet rädd.
Lugn, jag ska jobba, that's all! :) Imorgon är vår stora visning, kl 18.30! Just nu kan jag bara se till mina brister istället för att slappna av och känna att fan va kul detta skall bli. Imorgon måste allt gå rätt. Känner jag mig själv tänker jag för stort.
Udda personligheter, nej bara personligheter med ego inte utav denna värld. vart har dom fått det ifrån? Ge mig!
ever since I've been with you you hold me up all the time I'm falling down
Don't know why I'm still afraid
If you weren't real I would make you up
now
I wish that I could follow through
I know that your love is true
and deep
as the sea
but right now
everything you want is wrong,
and right now
all your dreams are waking up,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives.
Remember when we first met
and everything was still a bet
in love's game
you would call; I'd call you back
and then I'd leave
a message
on your answering
machine
But right now
everything is turning blue,
and right now
the sun is trying to kill the moon,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives
If you weren't real I would make you up
now
I wish that I could follow through
I know that your love is true
and deep
as the sea
but right now
everything you want is wrong,
and right now
all your dreams are waking up,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives.
Remember when we first met
and everything was still a bet
in love's game
you would call; I'd call you back
and then I'd leave
a message
on your answering
machine
But right now
everything is turning blue,
and right now
the sun is trying to kill the moon,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives
we got too much time to kill
like pigeons on my windowsill
we hang around
Galet!
Usch idag är en pest och pina-dag i självkänsloland. Inte nog med att mitt hår tydligen blir fett dagen efter jag tvättat det och jag känner mig allmänt som världens äckligaste kossa, så kom jag till jobbet idag och där satt ett reportage uppsatt på skåpet där jag var med på bild. Å fy fasen vad ful jag var. Helt otroligt. Jag vet inte varför men det sänkte mig helt. För va fasen spelar det för roll om jag blev superful på en bild i tidningen? det ska man ju bara skratta åt..
Kanske är det för att jag kände mig extra ful idag och att det fick mig att inse att det inte bara var idag jag var extra ful, utan även den dagen, då jag faktiskt, om jag kommer ihåg rätt, tyckte att jag var rätt söt. Då får man liksom reda på att nej jag var egentligen jäkligt ful.
Ni ska se bilden, jag har typ rosa svintohår, jätterunt ansikte, jag ser helt osminkad ut fast med mörkt läppstift och med världens mest fåniga min. Bredvid står Alexandra med jättefin mejk och ser rätt tuff ut. Jag ser ut som en tjock fjant. Den fjanten jag är. Dessutom är jag bara där, på bild. Jag säger inget! Det står hela tiden, säger Alexandra... Varför skulle jag vara med? Jag som inte ens ville. Ja jag överdriver men inne i mig känns det tråkigt just nu. Varför skulle jag vara så fånig just den dagen?
Nya inlägg
Försöker lite smått med min "sminkblogg" men mest för att det är bra att dokumentera och se framsteg, men någon kanske tycker att det är kul också! :)
Att vara bortskämd
Är man det för livet? Jag har alltid varit det, så länge jag kan komma ihåg. Folk verkar vilja att jag ska ha det jag vill ha. Min mamma och pappa har varit så generösa mot mig jämt när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket men jag kommer ihåg att jag alltid haft det bra. Fina kläder, fina leksaker, eller vi har haft det väldigt fint helt enkelt. Kläderna ja dom var jag inte alltid nöjd med kan jag säga. Mamma gillade mode, om det nu finns barnmode, jag gillade blommiga tights. Jag trodde en gång att jag kunde få en nya Barbie för mina 15 kronor som jag sparat ihop, jääättelänge, jag menar vilket pengasinne man hade redan då! Jag hade noll koll och ville byta mitt lördagsgodis mot en muffindocka. Dom säger att jag var ett glatt barn som inte var jobbig och skrek men kanske jag fick allt jag ville? Jag vet inte... jag har inget minne av det. Vad äckligt allt känns nu, när jag skriver. På ett sätt vill jag bara försvara mig och ta tillbaka allt jag skrivit, men jag tror inte jag kan. Jag är medveten om att jag säkert fått mer än andra men jag är också medveten om och glad för att jag aldrig kommer bli en äcklig "Sweet Sixteen-unge". Jag tror mig veta, eller jag gissar mest, att jag verkligen blev glad för alla saker jag någonsin fått.
Det känns som om jag jämt fick mest på julafton, av alla kusiner, var jag så älskvärd? Det slår mig nu.. jag var ju enda tjejen iof. Är tjejer lättare att skämma bort? Med mitt långa blonda hår och diaréfärgade ögon kanske jag var lätt att skämma bort. Men jag är tydligen lätt att skämma bort! Jag är så bortskämd. Nästan så att jag skäms.
Mina fantastiska farföräldrar har jag att tacka för mitt välbefinnande faktiskt. Dom har riktigt skämt bort mig och gett mig ett liv som jag aldrig skulle kunna haft. Jag undrar hur jag någonsin ska kunna göra något liknande och undrar om jag någonsin kommer känna mig förtjänt av det?
Nu när jag blivit äldre börjar även bror min skämma bort mig. Han ger mig väldiga julklappar! Jag är så bortskämd men otroligt glad för min fina Sex and the Citybox.
Allt detta grundar sig egentligen i att jag har köpstopp och finner det ootroligt svårt. Med allt jag har känner jag fortfarande sug efter mer, och jag undrar om det är min vana att alltid kunna köpa det om jag vill som gör det svårt för mig att motstå. Men jag är duktig, det tycker även min sambo och går och köper en superfin hårfön till mig. Ni ser, när jag täpper till är det istället någon annan som köper saker jag vill ha åt mig. Jag är så bortskämd! Är det folk som skämmer bort mig eller är jag en liten psykopat som sniffar sig till generösa och omtänksamma personer som jag vet kommer ge mig allt jag vill ha? Eller är jag en person som man vill skämma bort? Hur ska jag någonsin kunna ge igen? Jag hoppas på att folk ger mig saker för att dom tycker om mig och att jag gör något som gör att jag förtjänar allt jag får.
Bortskämd för livet?
Karateklubben-helg!
Helgen var awsome! Eller iaf lördagen.. Jag jobbade kortare än vanlig lördag och sen bar det av på fest! Först gick vi till Clara och Johannes, Clara firade sin 24-års dag! Robban fick vara min kavaljer även denna helg, pelle jobbade natt! Det börjar bli jobbigt för honom att ha hand om två brudar. Rätt spritig välkomstdrink, men go! Själv hade jag lyxat till det med Passoa! Vi hade väldigt trevligt men vi åkte handikappshiss vidare till Martin.
Ja där väntade lite av en reunion! Jimmie Karo var i stan... satfläsk vad kul det var att se tjockryggen! Han var sig lik. Jürgen passade också på att besöka Peking! Himla trevligt! Det var lite av en sådan kväll som värmer än. Allt var som förut, som att spola tillbaka tiden ca 2 år. Man fick nästan påminna sig själv om att mycket hänt och att man befinner sig på en helt annan plats. Fast det var så jäkla skönt att vara tillbaka, så bekymmerslöst och så jäkla fri, för en kväll. Det är så skönt att känna att inget är ändrat.
Jag tycker ofta att jag blivit gammal men jag älskar att kunna vara 24 år men ändå kunna dansa runt i vardagsrummet och fullständigt skrika med i låtarna. Det är så det ska vara, man blir aldrig för gammal för att fullständigt gå lös på en förfest. Tack för remindern! Jag älskar att jag har så omogna kompisar! Det var så kul att alla var på plats, precis som förr! Inget var förändrat, det kanske är det men det kändes inte som det.
David och Kalle myser och Karo snackar i mobiiil. Gustav Strömberg står för bilden!
Jag tar en sup ur Martins snygga mugg! Gustavs bild igen!
Lucas var ju som vanligt i farten och i sitt esse! Så smått trillade vi vidare till Karateklubben. Jag hade inget förköp men lyckades tackvare en snäll kille ta mig in före den aslånga kön! Wei. Emma också, hur gick det till? Det var grymt mycket folk och dom hade en trummis på scen som spelade med när det passade. Häftigt. De hade också sin partytiger, han är söt! Jag kan aldrig komma ihåg sist jag var ute och dansade oavbrutet tills vi gick hem. Killarna var duktiga på att köpa drinkar och shots, konstigt nog tog dom sig alltid till dansgolvet innan dom shottade! Duktigt och väldigt stabilt med tanke på alla andra gungande människor på dansgolvet. Det gjorde också att Emma och jag blev bjudna på endel :P Helt sjukt kul.. Markus fick tag på en tamburin också! Bra musik!
När jag skulle hem hittade jag inte min nyckel, den låg hemma i hallen och Pelle satt på Eniro. Emma följde mig dit så att jag fick nyckeln! Men sen skulle man hålla sig vaken också tills Pelle slutade! Det gick fint, tur att mina vänner är iphone-nördar så att man kan underhålla sig på facebook kl fyra på natten också. Kalle åt kebabtallrik med extra fetaost! Ja varför inte... Markus nallade tamburinen. Timmen gick fort!
Bäst på kvällen var ändå hemma hos Martin och dansen till denna låt:
Sjuk eller sjukt?
Det är frågan... Igår gick filmen 50 first dates! Konstigt att jag nämnde den i inlägget nedan. Det kändes som ett litet tecken. Jag har kollat min statistik på hur många som läser bloggen och den är pinsamt låg så alla dessa underbara personer som lyft mig de närmsta dagarna kan inte läst min blogg. Vissa har det såklart men inte alla! Föresten bryr jag mig inte om att det är just pinsamt lite folk som läser min så kallade blogg, inte ett dugg bryr jag mig. In fact så tror jag att jag skulle sluta om fler läste den. Usch att ligga ute med privatliv och tankar är inte vad jag egentligen vill. Men jag måste få säga mina tankar, få skriva dom, annars fortsätter jag att skjuta undan och förneka. och tillslut blir dom så många att min hjärna svämmar över och jag spricker och allra sist dör.
Jag ser mer rationellt på tankarna och känslorna när dom är nedskrivna. Jag kan också känna att jag står för dom. Läser jag igenom ett inlägg som jag egentligen inte håller med om slänger jag det direkt. Det är intressant att följa sig själv och sitt psyke. Tror nämligen att jag själv är min största läsare. Jag följer mig själv och hur jag mår under perioder, visst är det smått bisarrt!
Hur som helst har jag fått väldans massor av credd nu. Jag är glad! Yeey. Jag blir väldigt glad för alla fina saker som folk har sagt till mig. Tack! Känns som om jag har lite lättare att andas och att jag fått lite mer smak på livet. Dock var det en hård helg som tärde lite till på mitt självförtroende.
Jag vet att jag inte är dålig men det är sån otrolig konkurrens därute att jag har svårt att platsa. Bröllopsmässan gick helt enkelt inte så bra för min del! När det händer går jag från 24-årig make up artist till 24-årig nybörjare helt utan pondus. Allt, hela jag bara sjunker, min hållning blir kutryggig och mitt tal tafatt. Jag står inte upp för mig själv! En del av mig säger att det inte var mitt fel men en annan säger att jag inte skall skylla ifrån mig. Man ska aldrig skylla ifrån sig, utan ta ansvar och inse att man själv faktiskt kunnat göra något annorlunda.
Jag är sjuk men sjukt var ju att den filmen var på tv igår! Jag satt och tittade, den är lite mysig. Drew Berrymore påminner lite om min mamma tycker jag! Det är något, kanske inte så uppenbart. Jag kände inte henne som ung av självklara skäl men jag tror att hon var exakt så. Fast nu blev det invecklat för jag känner ju inte Drew heller så jag vet ju egentligen inte hur hon är men.. men hennes karaktärer är ofta lite flummiga och mysiga! Så tror jag att min mamma var.. varm, charmig och mysig!
