En Moggis Memoarer!

Igår började kvällen så himla dåligt. Jag som brukar ha full koll, nästan iaf, trasslade till det ordentligt på jobbet. Jäkla tillgodokvitto! Kvittologgen spelade mig ett spratt. Jag är så töntig att jag inte klarar av att göra fel så jag ville bara rätta till allt och då blev det mer fel och det gick inte att spåra vad som var fel förrens jag hade tryckt ut dagskassan. Usch allt blev så invecklat. Tack vare detta missade jag bussen och kom hem lite senare än tänkt.

Jag och Emma stack på förfest med Marcus och Markus och deras gäng. Och jag hade kanske världens äckligaste vin. Jag hatar vitt vin! Varför går det inte över jag som övar och övar… De andra kom på att shotta tequila men jag var en partypooper och hoppade det. Jag var inte ensam kan jag lova. Haha det var lite kul att se Markus min när han kom in i rummet med alla shots och ropade Tequilarace!!! Och alla bara Neeeeeeeeeej.. hahaha Där dog hans kortlivade glädje åt leken. Tacksamt när man ska bjuda på sprit. Nog för att de såg så himla goda ut! (tänk att man kan få kväljningar bara genom att titta på)

Sen drog vi till Twisterallen på Trappan och mötte upp Sofia! Trappan hade haft twisterturnering under dagen som Pelle var med i. Hans lag var sjukt snygga med rosa illasittande nättights till motståndarnas glädje! Bra taktik tycker jag! Lagen hade haft sittning så stämningen var som väntat full. Det var helt underbart kul och vilken musik som spelades då! När vi kom var det bara grymma partydängor och helt plötsligt blev det E-typemaraton med alla gamla klassiker som Angels crying och I¨ve got life mm. Sen blev det lite Ace of Base och vanliga klubbhits. Där nere spelades Parken, The Killers, MGMT. Mike Snow, Håkan, Empire of the sun mm. Himla bra men man var ju bara tvungen att vara där uppe bland klassikerna. Det blev lite latinoafton ett tag också. Tackar zumbadance för några moves. (Hade inte velat sett mig) Det var länge sen det var så roligt att dansa.

Sen när jag och Emma sprang hemåt var jag tvungen att köpa en korv och det ångrar jag bittert. Eftersom Emma så fint bad om extra mycket ketchup bakom min rygg var den fullständigt dränkt med ketchup. Det rann så jag försökte äta den fort och brände upp hela gommen! Aj. Idag känns det mer som en förlamning. Sen att Pelle imorse kallade korvgubben för fingerslickaren känns ju inte heller så bra.

Vet ni min karl överraskade mig imorse med inte mindre än sju cheeseburgare i kylen. Han hade köpte fjorton stycken igår. Han tänkte på mig som skulle upp och jobba, sött va!? Synd bara att jag inte tog med till jobbet för nu står jag här utan mat igen för att ingen buss kom fast att den skulle!

Kalajann igår iaf!

i Nyköping får man inte säga att Anna Bergendal blev mindre bra på en bild.

(Jag har provat)

Liidningö, familjespel, Dance until you´re dead, paljettröja som allt fastnade i och skateparkhäng samt tre shots för mycket.

Dance until you´re dead - Electrokväll på Trappan, missade klädkoden Grymt färgglatt och mobbade de flesta för illa matchningar. Dessa röda byxor med snorgröna eller blå tröjor var överallt, en ganska bra ledtråd till ett tema men ack missa den med. Så kan det gå! Det mest färgglada i min outfit var mina vinröda converse. Men man hittade mig lätt i vimlet ändå! Så kul med färg i de annars så svarta klubbmörkret. Allt blev liksom lite mer party! Grymma Martin var Dj och Kalle och Lucas VJs. Det var lite som att ha sina vänner på exakt rätt ställe och de förgyllde vår kväll med suverän musik och god stämning.

Innan det hela brakade lös lyssnade jag på Dirty Dancing-klassiker på högsta volym samtidigt som jag hällde upp en god drink. Bra kontrast! När jag dragit på mig min alldeles paljettiga tröja och fixat till mig en aning sprang jag till Emma och Robert där det vankades för-yra.

Precis när jag råkat planka in på Trappan hör jag dansmusik med svenska björnstammen fullständigt strömma ur högtalarna. Dansen inuti kroppen vräkte ur mig. Det pågick ensam-party tillsammans med goda vänner på hög nivå. (Ensamparty=när det känns som att man är helt ensam och bäst i hela världen) Den vita gigantiska partytigern i ena hörnet var lika lycklig som jag! Så dansar vi till dansmusik igen… Kanon! Fler kvällar som denna önskas.

Ett år med kärleken <3

En Moggis Bekännelser:

Stjärt! Jag har varit så duktig med mitt godisförbud och mitt inte-köpa-kläder-löfte men nu har jag fasen gjort det igen. Jag har för att klara mig fått köpa accessoarer så som smycken, skärp, strumpbyxor och underkläder. Jag vet att vissa av dem här är kläder men utan detta hade det inte gått. Jag är fasen shoppoholic med stora problem.  Det här med att jag gjort det igen syftar till att jag igår köpte en kavaj på H&M iof med 100:- rabatt, ett par örhängen,  en t-shirt på gina och ett par byxor på gina. Höll i mig hårt och blundade för att inte köpa en underbart söt klänning på gina också.

Förut räckte det att hålla sig borta från stan så var det inga problem, för när jag inte ser plaggen tänker jag inte på dem. Men nu sitter jag istället och kollar på alla jäkla bloggar och ser plagg som jag upplever mig bara måste ha! Inte alls sant utan jag inbillar mig, det är lite som med kändisar, dem är så jäkla snygga men är det inte så att om de skulle gå förbi på gatan i joggingbyxor skulle dem inte alls vara lika speciella. Likadant är det med dessa kläder, jag ser en skitsnygg tjej bära upp dem så jäkla bra då måste jag bara ha dem. Som tur är finns dessa plagg sällan i affärer som finns i min närhet, det tackar jag gud för. Men det är frustrerande så jag ger mig ut på stan och letar efter liknande. För alla dessa kedjor är ju duktiga på att göra kopior. Som jag tillslut också inbillar mig att jag måste ha. Tror jag att jag kommer bli lika snygg som dem här tjejerna när jag har näästan lika dana kläder? Men jag vågar ju ändå aldrig ha på mig något som sticker ut och är skit coolt och modernt. Nej för det är inte min stil, utan det är dessa tjejers stil. Ingen av mina vänner klär sig så heller, jag skulle bara se överstylad och fånig ut. Nu tror ni att jag är så smart att jag inte köper dem men: De plaggen låter jag ligga i garderoben och sen göttas jag i att jag iaf har dem. Jag kan kolla på någon blogg och tänka ah den där tröjan har jag och bli jättenöjd. Sen att den sitter förjävligt och är helt fel färg för mig är något jag föser åt sidan.

Jag mår seriöst dåligt och får skuldkänslor så jag bestämde mig för att jag måste lämna tillbaka något så jag valde tröjan från gina, men på vägen till gina svängde jag in på indiska och hittade den mest fantastiska sommarklänningen! Vad jag gör då är att tänka jag ska ju lämna tillbaka tröjan från gina och då är det ju helt ok att jag köper klänningen. Så det gör jag.

PÅ praktiken gör vi övningar på företag när de vill komma fram till vad som kan gått snett i en produktion eller idéprocess. En övning kallas för varför, varför varför. Den handlar om att ta fram en fråga som man vill ha svar på och sedan bena ut orsaker till varför det är på ett visst sätt. Genom att ställa sig frågan varför får vi fram små orsaker som kan leda oss till den bakomliggande/riktiga orsaken. Man slipper helt enkelt lägga ned energi och arbete på biorsakerna och istället komma rätt in på kärnan.

Så varför köper jag kläder?

Varför? För att jag vill vara fin, se bra ut, hänga med.

Varför? För att må bra.

Varför? För att jag kanske inte gör det.

Varför? För att jag har kasst självförtroende och desperat tror att nya kläder skall göra mig till allt jag tycker att jag inte är.

Riktig orsak: Jag köper kläder för att jag har dåligt självförtroende och dålig självbild.

inte konstigt att det kallas beroende. Det hjälper för stunden men den nya klänningen är snart glömd och den nya köpt... That sucks!

Min förståelse för att jag är färdigexaminerad och får en fil.kand. i kulturarbete till sommarn är lika med noll. Sen att jag hörde på nyheterna att det var lika med inget jobb är en annan femma! Känns inge vidare bra. En sak är att vi inom denna arena redan visste att jobbtillfällena var få och de fasta jobben nästintill obefintliga men värre är det när man hör det på nyheterna också.  

Kan inte förstå att jag från och med i juni är produktionsproducent, medieproducent, kulturproducent, projektledare inom kultur- och medieprojekt, evenemangsorganisatör, arrangör eller ja vad jag nu väljer att kalla mig, kärt barn har många namn. Finns dock ingen direkt charm med detta tycker jag. Kanske bara borde slå till på något. Medieproducent, fattar man vad det är? Nja det är lite diffust… och jag behöver något ännu mer diffust. Produktionsproducent. Klingar fint! Öppet och bra, inget bestämt och innefattar både medie- och kulturproduktioner, ja eller vilken produktion som helst egentligen. Eller projektproducent? Fast i projekt har man väl snarare en ledare än en producent? Projektledare alltså, men men.. trist!!! Fast om man är projektledare så leder man men jag vill ju både skapa, leda och planera. Vilken jäkla utbildning jag valt. Ge mig ett namn!

Fast är det inte bra att kunna vara allt-i-allo, att kunna anpassa sig till olika projekt och att inte kunna falla ur ramen? I Sverige är det dock inte så accepterat att man inte har en klar befattning. Man ska vara ingenjör, creative director, konsult eller ekonom. Ja eller liknande. Folk undrar alltid vad man gör? När dem sen får en lång lista med olika saker vill dem gärna bena ut dem och sätta ett ord på det. I mitt fall kommer jag efter en stunds förklarande få säga projektledare, även om det inte alls är vad jag gör just då men folk vill kunna säga jaaaajaa och ibland vill man bara höra det här jaaajaa för att känna sig mindre utanför och mer innanför. Nej jag vet inte, inget namn hittills för jag kommer ändå byta hela tiden. Jag är ju make up artist också och hur kommer det in? Ni skulle se mitt CV, det är en utmaning i sig att inte låta helt schizofren.

Men återigen jäkla skit jag är snart färdig, när hände det? Medan jag festade, pluggade eller sov?

Igår blev jag påmind om något som förgyllde mitt liv i många många många månader. Jag är/var ett stoort Seth Cohen-fan, kanske det värsta. Min förvandling var total! Från clubmusik-fantast och annat äckel som jag inte vill prata om till Death Cab-fantast med en ny färsk hjärna! Ack så bra… Även LASSE blev glad, helt plötsligt började han digga lite med huvudet när ljudet tjöt ur högtalarna och frågade titt som tätt vem är det här? Den är rätt skön istället för Craaap med en handviftning och dörren stängdes om mig. Ja man kan säga att här började min och Lasses musikrelation bli bättre och bättre.

(Vad ni kanske inte visste om mig är att jag kan sen fem års ålder mycket om the Beatles. Lasse hade förhör varje dag när jag kom hem om vad beatlarna hette i för och efternamn. Kan tyckas viktigt för en liten dam i fem års ålder att veta! Men det blev en liten backfire och jag började lyssna på hiphop och RnB istället för på the Beatles. Så det blev lite tjafs hemma. Jag lyssnade på Backstreet boys och Lasse tyckte det var Craap. Men Lasse Backstreet boys var 90-talets the Beatles. Eller i alla fall 90-talets pojkband nr 1. Man kan alltså säga att jag fattade galoppen redan då till mitt försvar! Att gråta för att en i klassen sa att han önskade att någon skulle skjuta Brian Litrell hade säkert en tjej som gillade Paul också gjort om någon sagt så om honom)

(inser att jag förlorat en livslång fejd om hur vida beatlarna är bra eller ej. Nu kan jag bara hålla med och inse mitt nederlag)

Man kan säga att Seth Cohen räddade mitt liv och öppnade upp portarna till den härliga indievärlden. Söta nördpojkar blev min fabless, tyvärr många andras också. Tyvärr började jag förstöra festerna med efterfestmusik och blev toknedröstad varje gång jag försökte föreslå en låt. Nu kan jag det här med att mixa och blanda. The O.C gjorde också så att jag började lyssna på Coldplay. Jag hatade Coldplay innan The O.C men när Fix you dök upp i den supersöta scenen när Summer blir promqueen och Seth hoppar upp på scenen och vinner henne tillbaka då kunde jag inte hålla emot längre. Fix you gick ett antal gånger per dag. Jag kollade väldigt mycket på Mtv och Ztv på den tiden och när Yellow dök upp flippade jag över till en annan kanal. Jag hatade den och den jäkla tråkiga videon. Chris Martin går i på en jäkla strand och låten kändes timlång men nu tycker jag att det kanske är den bästa Coldplay låten ever. Jag älskar Yellow! Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin kan ha tyckt att den var annat än bra. Japp Coldplay hatade jag, ungefär lika mycket som Kent. Men så länge Kent inte dyker upp i The O.C kommer jag fortsätta hata dem. Och det känns ju inte så troligt. Ja jag tål faktiskt clubmixen av ingenting. Det är lite konstigt att jag inte lärt mig lyssna på Kent också men jag tycker liksom inte om dem och Jocke Berg tål jag inte.  

Tack Matilda för att du påminde mig… Touch my pooper, vilket uttryck! Tack Seth Cohen! Världens bästa Seth Cohen.

Jag pendlar ju numer mellan Norrköping och Linköping varje dag för att ta mig till och från praktiken. Denna vecka har det minst sagt vart ett äventyr och jag får se och höra mycket! Lite för mycket. Alla vet ju att det är på SJ-stationen som allt händer! Mycket bra sovplats för uteliggare och hänghak för A-isarna. Men egentligen är ju allt man hör där sånt som man sett och hört förut, Svettloffe och Pissbosse sitter och tjabblar om vems den sista ölen är eller som i mitt fall hur värdelösa linköpingsborna respektive norrköpingsborna är. Jaa pendeln borde skrotas, vi borde inte beblanda oss.

Fast i torsdags morse hade jag lite bråttom till praktiken när jag klev av pendeln och när jag svänger runt hörnet håller jag på att springa över en helt rosaklädd tant. (Det var rosa plyschbyxor bland annat.) Hon håller på att ta av sig byxorna, under de byxorna hade hon ljusrosa långfillifjonger och under det ett par rosa trosor. Jag vet det för att hon hasade av sig dem mitt framför mig och östgötatraffikens väntrums panoramafönster. Där, sätter hon sig och kissar.

I måndags när jag skulle gå till stationen för att åka hem säger en gubbe med cykel något till mig. Men jag har så bråttom till tåget och han sluddrade så jag hörde inte alls vad han sa. När jag vänder mig om böjer han sig ner för att knyta skon eller något, då pruttar (skiiiter) han ljudligt två gånger. Barnrumpa som jag är kan jag inte sluta skratta. Jag går hela vägen till stationen med skrattattacker som säkert varje person jag passerade ansåg väldigt konstigt.

Väl på tåget hamnar jag mittemot två fjortiskillar i 15-16 års åldern. De sitter och pratar om hur coola och kriminella dem är, och vilka dem kn*llade med i helgen. En av dem tar fram sin mobil och ringer en gamla flickvän. Han och hon bråkar i telefonen om vem som var otrogen mot vem och varför hon inte ville hänga med honom för att han var kriminell. Sen mjuknar han och börjar ge henne komplimanger om hur hon är i sängen. Att hon suger väldigt bra. Det pratade de om länge… sen berättar han att han låg med hennes bästa kompis i helgen och hon var också ”skön”. Då börjar dem bråka lite mer för att sen bli sams och återgå till hur bra hon var. Jag vet till exempel när dem låg senast. Det ni! Och sen började dem prata om knark också. Och vet ni killen röker kanske ”bara” tre gånger i veckan. Fast mer om han festar. Han ska också nita ett tiotal killar när han ser dem. Coolt. Bredvid oss satt en jättesöt tant och läste i sin lilla pocketbok. Bra kontrast där…

Igår hade jag lyckan att hamna bredvid två fjortistjejer, båda hade mjukisar och fett hår uppsatt i tofs. Tre liter brunkräm och lite extra i jättetjockt lager som grå/bajsbrun rouge. Den ena sa att hon hade supit sju dagar i rad nu. ”asså jag kommer inte kunna sluta. Inte själv asså. Jag dricker typ jämt, i helgen drack jag ren sprit men idag är jag sugen på öl” Dem var på våg in till Norrköping för att ta en öl och hänga med hennes brorsa som hon hoppades hade cigg för hon var så ciggsugen att hon klättrade på väggarna. Av dem lärde jag mig att man skulle säga Tjöta lite mer då, varje gång någon upprepade något. Så det hörde jag några gånger, till exempel när tågvärden ropade ut i högtalarna. Hon hade föresten legat med Patrik i lördags på fyllan. Men det räknades inte för hon kom inte ihåg något iaf. Fett tyckte dem var ett bra ord också.

Behöver jag säga att jag är så jäkla trött på fjortisar på pendeln, med denna jäkla dialekt! Hur kan man vara så knäpp att man pratar om vad som helst när exakt alla hör? Stackars de som var föräldrar till barn i deras ålder, jag skulle bli så jäkla rädd att mina barn var som dem när jag inte såg.

Ja i lördags var jag på Karateklubben XL med bl.a Marit Bergman och Howling Pelle och massor av andra fenomenala DJs. Det var väldigt kul. Emma hade lite för kul hon blev en femåring efter att hon tappat sin mobil i toaletten. Hon hade spring i bena helt enkelt och var trotsig på ett rätt sött och kult sätt. Hon ville mest att Robert skulle gå hela tiden eftersom Pelle inte var med kanske hon njöt av karlfritt eller så är det detdär med killbaciller som femåringar inte gillar. Marcus var här också och jag fick veta att hans band SLOTTET spelar på Trappan den 8 april. Så det är inbokat och klart!

I söndags vaknade jag, hungrig, trots att jag, Marcus och femåringen gett Donken ett nattbesök. Så Pelle kommer med den brillianta idén att äta på stan, eftersom han skulle iväg på kryssning behövde han ju ändå äta något innan bussen gick. Så vi kilade ner till stan och käkande och efter det kikade vi lite i affärer varpå Emma ringer och vill fika. Jag säger hejdå till Pelle och jag, Emma och Jannie bestämmer oss för att gå till tantcafét och fika för vi vill höra allt om Jannies kanonkväll som hade slutat på gaysvartklubben med hennes gayjobbkompis och hans dejt ULLARED-Mattiaz. Att jag missa detta!

Vi sitter i alla fall och pratar tills cafét stänger och jag och Emma börjar vandringen hem. På vägen kommer jag på, när jag letar efter mitt läppcerat i fickorna, att jag inte har med mig min hemmanyckel! Klockan var tio över fyra och Pelles Tallinkbuss hade gått halv fyra. JÄKLA MONSTER-panik. (Och så jäkla typiskt mig) Jag ringer honom men han har väl inte täckning eller nått för jag kommer inte fram. Som tur va var Nathalie med på samma buss så jag ringde henne som snällt gav över luren till Pelle. Vi hör knappt varandra för det är sånt röj på bussen men han lyckas förstå att jag inte har några nycklar. (Hela jäkla bussen fick höra om detta såklart så nu kommer jag väl bli lagom mobbad)

Vi är i nyköping nu
Alltså kasta ut din nyckelknippa!!
Nej det kan jag ju inte göra…
Meh lägg den vid första trädet du ser på vänster sida då?
Nej jag kan lämna in den på pressbyrån
Ja ok det är ju lite mindre drastiskt...

Hmm allt löste sig fint, Mamma och Lasse hämtade nyckeln och jag fick störa Emma och Robban lite mer än vanligt i deras söndagsmys. Tur att man har föräldrar som bor i Nyköping! Igår kom Pelle hem och sa att jag bara hade kunnat ringa till ståhls så hade de kunnat öppna. Jag tänker verkligen inte ibland, inte ointelligent bara mindre smart…