Ännu en kudde som spökar
Att se den ligga i soffan påminner mig om att du låg där.
Det gör ont
Lite som smärtan som jag precis kommit över
Det gör ont
Lite som smärtan som jag precis kommit över
klii
Fjortisar är jobbiga,
men vi har alla vart dem,
så det är okej,
men norrköpingsfjortisar dem är värre!
Tänk detta fjortisspråk med denna dialekt. Smärtsamt
men vi har alla vart dem,
så det är okej,
men norrköpingsfjortisar dem är värre!
Tänk detta fjortisspråk med denna dialekt. Smärtsamt
en bild säger allt!
förutom att jag längtar efter er, att ni ska komma i helgen och att i helgen blir det inflyttningsfest...
Inte dumt alls Bingo, du vet hur man gört!
Boltonnostalgi.
Står här och jobbar. Ingelsta Shoppingcentrum vet hur man hottar upp sig! De spelar gamla goda dängor. Just nu står jag här och känner lite lycka över äckliga stunder, som jag och Tuldis brukar kalla dem. Det är Boltonnostalgi! De kör I said I loved you but i lied på fullt ös. Får mig att tänka på våra utlandssemestrar. Det är trots allt bland de roligaste stunderna i livet. Som man aldrig får tillbaka men aldrig vill göra om!
tänker också på när jag drog på efterfest efter att blivit lovad 100% Bolton. Ylandes till How am I supposed to live without you, How can we be lovers och I said I loved you but I lied blev jag trött och gick hemmåt. Kanske den mest lyckade efterfest ever. det får bli en sådan snart. Det är synd att han klippte sig.
Åh nu kör dem Hanson med vet inte vad den heter men det går.. Nanannannaaannnaaa naa, I will come to you, Nananna nanaaa, When you have no light to guide you And no one to walk beside you, na nan nanaa typ.. Tänker på Emma, är det orättvist gillar hon Hanson?
Bra musik på Ingelsta helt enkelt.
Vad hände med Paris?
Jag vill åka på semester...
Fast jag dedikerar den till min Pelle eftersom vi har varit tillsammans i 7 månader idag!
Nya frillan!
Jag var hos frisören igår.. och detta är resultatet.
Ville kanske bli lika fin som henne men det är svårt.
Kolla, hon är fantastisk! men jag får va blond nu. Kass bild med mobilkameran för att visa mamsen men, Jag är nöjd!
Believer!
Jag har sökt praktikplats på MTV! för tre veckor sedan.. Jag har fått ett svar. för två veckor sen. Om att de hör av sig när de kollat om de kan ge mig en plats. Varför sökte jag där? Nu verkar ju allt annat så tråkigt, i jämförelse såklart! Jag har ju fått praktikplats i Linköping, på ett konsultföretag, Ja ni hör, MTV eller konsultföretag..? Varför hoppas jag eller varför tror jag ens? Så jakla dumt men jag kan väl bara förklara det med att jag är en Believer!
Jag tror att bra saker händer bra människor. Visst man kan tycka att det inte alls är så men jag tror att det är så i längden iaf. Jag tror det går jämt ut. Fast nu har ju bra saker hänt mig redan, och dem fortsätter komma så hur bra ska man få det egentligen? fast hur bra är man egentligen själv? Är det inte personerna i omgivningen som skapar mig? Mitt entourage..
Hemlis, Jag tror inte många förstår mig. Jag tror att jag är svår att greppa för en del. När jag är osäker är jag knäpp som på film, när någon är wierd, det är jag. Jag säger knäppa saker, inte för att vara rolig utan för jag helt enkelt tappar förmågan att bara vara. Jag kan verka allmänt blåst, glömma saker, snurrig och tappar förmågan att föra ett vanligt samtal. Sen ger jag ifrån mig små osäkra fnissningar. Stel är mitt sista ord som kan beskriva mig.
Att jag kan vara såhär är för att jag helt enkelt har ett kasst självförtroende, som för länge sedan krossades av mig själv genom andra människor. Jag bryr mig helt enkelt för mycket om vad folk tycker om mig, då och tillsvidare. Jag har fått höra att den killen hatar mig, fast han inte hade sagt ett ord till mig eller jag till honom. VI gick på högstadiet. Jag var nya tjejen på skolan och han hatade mig. Helt oförtjänat. Jag fick härmed veta att folk kunde hata varandra utan att ens veta, här började det. Nu blev intryck väldigt viktigt för mig. Så viktigt att jag inte var mig själv. Se vilken svag människa jag är, jag bryr mig fortfarande! Jäkla svag människa för jag glömmer inte. För han tyckte ändå så, och jag framkallde det hos honom. Även om han inte tycker så längre så hatade han mig, antagligen själva åsynen av mig, sjukt egentligen. Eller var det bara rykten? Det vet man inte, det är det tråkiga.
"Är du snäll och gullig? Dig hatade man ju" fick jag höra av en tjej när vi slogs ihop med en annan samhällsklass på gymnasiet. Man? Vilka är man? Är det alltså en allmän uppfattning? Jag forstår inte jag gick på den skolan i mindre än tre veckor? Gjorde jag så stort intryck? Jag börjar själv undra om jag var hemsk. Jag var blyg, osäker och kände mig så ohemma att jag bytte skola fast att jag kommit in påfotbollslinjen. Jag försvarade mig aldrig eller kaxade upp mig som de flesta tonårstjejer skulle gjort. Jag var blyg, osäker och väldigt rädd. Visade aldrig att jag brydde mig men visade aldrig heller hur dåligt jag mådde stundtals. Utav uppgivenhet inte kaxighet.
Två incidenter som än idag får mig att tro att jag är en människa som inte ger ett bra intryck på många. Jag tror fortfarande att personer inte riktigt klarar av mig. Jag tror inte längre på dem som jag gjorde förr. Men egentligen vill jag bara tro på att jag är den människa som jag egentligen vet att jag är. Folk må tycka att jag är bättre än vad jag var förr, fast jag vet att jag var samma person, fast dessa två personer ville bara inte lägga ned tiden att ta reda på det.
Känt, Jag är glad, social, 23, blablabla.. allt är egentligen upp till den jag möter, hur jag är alltså. Men känt är att jag är en believer.. for now!
Jag tror att bra saker händer bra människor. Visst man kan tycka att det inte alls är så men jag tror att det är så i längden iaf. Jag tror det går jämt ut. Fast nu har ju bra saker hänt mig redan, och dem fortsätter komma så hur bra ska man få det egentligen? fast hur bra är man egentligen själv? Är det inte personerna i omgivningen som skapar mig? Mitt entourage..
Hemlis, Jag tror inte många förstår mig. Jag tror att jag är svår att greppa för en del. När jag är osäker är jag knäpp som på film, när någon är wierd, det är jag. Jag säger knäppa saker, inte för att vara rolig utan för jag helt enkelt tappar förmågan att bara vara. Jag kan verka allmänt blåst, glömma saker, snurrig och tappar förmågan att föra ett vanligt samtal. Sen ger jag ifrån mig små osäkra fnissningar. Stel är mitt sista ord som kan beskriva mig.
Att jag kan vara såhär är för att jag helt enkelt har ett kasst självförtroende, som för länge sedan krossades av mig själv genom andra människor. Jag bryr mig helt enkelt för mycket om vad folk tycker om mig, då och tillsvidare. Jag har fått höra att den killen hatar mig, fast han inte hade sagt ett ord till mig eller jag till honom. VI gick på högstadiet. Jag var nya tjejen på skolan och han hatade mig. Helt oförtjänat. Jag fick härmed veta att folk kunde hata varandra utan att ens veta, här började det. Nu blev intryck väldigt viktigt för mig. Så viktigt att jag inte var mig själv. Se vilken svag människa jag är, jag bryr mig fortfarande! Jäkla svag människa för jag glömmer inte. För han tyckte ändå så, och jag framkallde det hos honom. Även om han inte tycker så längre så hatade han mig, antagligen själva åsynen av mig, sjukt egentligen. Eller var det bara rykten? Det vet man inte, det är det tråkiga.
"Är du snäll och gullig? Dig hatade man ju" fick jag höra av en tjej när vi slogs ihop med en annan samhällsklass på gymnasiet. Man? Vilka är man? Är det alltså en allmän uppfattning? Jag forstår inte jag gick på den skolan i mindre än tre veckor? Gjorde jag så stort intryck? Jag börjar själv undra om jag var hemsk. Jag var blyg, osäker och kände mig så ohemma att jag bytte skola fast att jag kommit in påfotbollslinjen. Jag försvarade mig aldrig eller kaxade upp mig som de flesta tonårstjejer skulle gjort. Jag var blyg, osäker och väldigt rädd. Visade aldrig att jag brydde mig men visade aldrig heller hur dåligt jag mådde stundtals. Utav uppgivenhet inte kaxighet.
Två incidenter som än idag får mig att tro att jag är en människa som inte ger ett bra intryck på många. Jag tror fortfarande att personer inte riktigt klarar av mig. Jag tror inte längre på dem som jag gjorde förr. Men egentligen vill jag bara tro på att jag är den människa som jag egentligen vet att jag är. Folk må tycka att jag är bättre än vad jag var förr, fast jag vet att jag var samma person, fast dessa två personer ville bara inte lägga ned tiden att ta reda på det.
Känt, Jag är glad, social, 23, blablabla.. allt är egentligen upp till den jag möter, hur jag är alltså. Men känt är att jag är en believer.. for now!
Jobb!
Nu är jag på jobbet. fast på bloggen, som inte är mitt jobb :P Jag jobbar lite extra en kväll som denna. Vääääldigt lugnt. Det är så bra för min chef är så väldigt cool. Man får göra det mesta. Så jag brukar surfa runt, kolla på bloggar, läsa nyheter, plugga, läsa skvallertidningar mm. Och det bästa av allt, inga skuldkänslor! för det uppmuntras till och med. Så länge kunden går före.. jag tycker att det är helt fantastiskt, vilken inställning! Men jag kan ju inte riktigt släppa taget om butiken så jag står mest härute och surfar. Idag har jag läst nästan hela Frida Fahrmans blogg, vilket liv hon har. Skulle kunna tänka mig det. :) Funderar på att färga håret som henne! Ska ju till Frisören imorgon. Jag har lyckats fått en sån där frisör som jag alltid går till. Hon är söt, hon heter Sara. Hon är superduktig och gör precis som man vill och jag har aldrig blivit missnöjd. Man känner sig helt fantastisk när man går hemmåt. Ingen toffs här inte, som det brukar bli annars. Färga?
Frida i mitten
fast det lutar mer åt Whitneys färg!
Jag kan ju drömma iaf! Nej nu ska jag äta lite och fortsätta längta hem till Soffan och Hollywoodfruarna.
Frida i mitten
fast det lutar mer åt Whitneys färg!
Jag kan ju drömma iaf! Nej nu ska jag äta lite och fortsätta längta hem till Soffan och Hollywoodfruarna.
Helgen sprang iväg! (för er som inte kan läsa heroglyfer)
Vart tog den sköna lilla helgen vägen.. Ingen som vet, ingen som vet?!?
Jag har inte gjort så mycket denna helg men den flög iväg väldigt fort i alla fall. I fredags mös jag med Emma, Jannie och Frida här hemma. Vi gjorde tacopaj och kollade på idol och käkade chips m. dipp. Mumma! Lite senare på kvällen tittade även Nathalie förbi. I Lördags var jag latis, Jag låg och glodde på The City heela dagen. Älskar MTV när dem har sådana maraton. Perfekt att ligga och kolla på alla dessa super snygga tjejer och killar hela dagen. Det väcker tyvärr eller hur man skall se det, en lust att flytta till New York! Inte en lyckad idé mitt i en termin med en C-uppsats som knappt är påbörjad. Jag får dra med mig tjejerna på någon flashig bar häromkring så kan vi leka att vi är i The City.. lr nått för att släcka min törst, som faktiskt är rätt stor just nu. Sen när jag sett många många avsnitt gick jag över till Emma för lite för-vin och lite prat, för senare kom grabbarna. Hmm.. Varm och kall med vaniljsås, det var ju gott! Efter en massa lekar och dans gick vi till Trappan. FLIMMER, filmfestivalen, hade sin avslutningsfest där. Väldigt mycket folk, väldigt bra musik, väldigt väldigt lyckat kortfattat. Kunde inte se ett tag på kvällen så det kan man ju se som om jag har minnesluckor. Jag dansade väl in i någon kan jag tänka mig eller om det var Lucas när han lekte svan? Det är suddigt. Jag och Emma beslutade oss för att gå till donken medans vi fortfarande hade väldigt kul, klyschigt men det är så vi vill komma ihåg kvällen.
Nej nu ska jag skärpa mig, jag ska sätta på Beatlarna, rocka loss med frillan som bara dem kan, låtsas att det är sommar och dricka te på balkongen. Dansa lite barfota här i vardagsrummet! Japp jag gör faktiskt sådant! Visst är det skönt?
Jag har inte gjort så mycket denna helg men den flög iväg väldigt fort i alla fall. I fredags mös jag med Emma, Jannie och Frida här hemma. Vi gjorde tacopaj och kollade på idol och käkade chips m. dipp. Mumma! Lite senare på kvällen tittade även Nathalie förbi. I Lördags var jag latis, Jag låg och glodde på The City heela dagen. Älskar MTV när dem har sådana maraton. Perfekt att ligga och kolla på alla dessa super snygga tjejer och killar hela dagen. Det väcker tyvärr eller hur man skall se det, en lust att flytta till New York! Inte en lyckad idé mitt i en termin med en C-uppsats som knappt är påbörjad. Jag får dra med mig tjejerna på någon flashig bar häromkring så kan vi leka att vi är i The City.. lr nått för att släcka min törst, som faktiskt är rätt stor just nu. Sen när jag sett många många avsnitt gick jag över till Emma för lite för-vin och lite prat, för senare kom grabbarna. Hmm.. Varm och kall med vaniljsås, det var ju gott! Efter en massa lekar och dans gick vi till Trappan. FLIMMER, filmfestivalen, hade sin avslutningsfest där. Väldigt mycket folk, väldigt bra musik, väldigt väldigt lyckat kortfattat. Kunde inte se ett tag på kvällen så det kan man ju se som om jag har minnesluckor. Jag dansade väl in i någon kan jag tänka mig eller om det var Lucas när han lekte svan? Det är suddigt. Jag och Emma beslutade oss för att gå till donken medans vi fortfarande hade väldigt kul, klyschigt men det är så vi vill komma ihåg kvällen.
(mitt braiga öga, inte knallröda öga, och sober fotograf)
Nej nu ska jag skärpa mig, jag ska sätta på Beatlarna, rocka loss med frillan som bara dem kan, låtsas att det är sommar och dricka te på balkongen. Dansa lite barfota här i vardagsrummet! Japp jag gör faktiskt sådant! Visst är det skönt?
Helgen sprang iväg!
Vart tog den sköna lilla helgen vägen.. Ingen som vet, ingen som vet?!?
Jag har inte gjort så mycket denna helg men den fög iväg väldigt fort i alla fall. I fredags mös jag med Emma, Jannie och Frida härhemma. Vi gjorde tacopaj och kollade på idol och käkade chips m. dipp. Mumma! Lite senare på kvällen tittade även Nathalie förbi. I Lördags var jag latis, Jag låg och glodde på The City heela dagen. Älskar MTV när dem har sådana maraton. Perfekt att ligga och kolla på alla dessa super snygga tjejer och killar hela dagen. Det väcker tyvärr eller hur man skall se det, en lust att flytta till New York! Inte en lyckad idé mitt i en termin med en C-uppsats som knappt är påbörjad. Jag får dra med mig tjejerna på någon flashig bar häromkring så kan vi leka att vi är i The City.. lr nått för att släcka min törst, som faktiskt är rätt stor just nu. Sen när jag sett många många avsnitt gick jag över till Emma för lite för-vin och lite prat, för senare kom grabbarna. Hmm.. Varm och kall med vaniljsås, det var ju gott! Efter en massa lekar och dans gick vi till Trappan. FLIMMER, filmfestivalen, hade sin avslutningsfest där. Väldigt mycket folk, väldigt bra musik, väldigt väldigt lyckat kortfattat. Kunde inte se ett tag på kvällen så det kan man ju se som om jag har minnesluckor. Jag dansade väl in i någon kan jag tänka mig eller om det var lucas när han lekte svan? Det är suddigt. Jag och Emma beslutade oss för att gå till donken medans vi fortfarande hade väldigt kul, klyschigt men det är så vi vill komma ihåg kvällen.
Idag vaknade jag ensam, Pelle var ute och letade efter ett tv-spel. Sen fick vi finbesök av Richard och Anna. Det blev ett kort besök men det var kul att se dem, det var så länge sen. Nu sitter jag här och kollar på Evan den allsmäktige, den är inte så bra tycker jag. Jag har väldigt tråkigt. Pelle är iväg och 3cantar sig. Det är biljettsläpp för Halloweensittnings-biljetterna i natt klockan tolv, så han har fullt upp hela natten.
Nej nu ska jag skärpa mig, jag ska sätta på lite håkan, låtsas att det är sommar och dricka te på balkongen. Dansa lite barfota här i vardagsrummet! Ja jag gör faktiskt sådant!
Måla igen
Jag vill börja måla igen. Men hur skall jag hitta tillbaka? Det kommer att ta ett tag, och det är nu jag undrar varför jag slutade. varför i helvete slutade jag?
