En Moggis Memoarer!

Jag vill tipsa om en himla äcklig efterrätt. Jag har godisförbud efter resan och jag har sötsug som en dåre så denna efterrätt gjorde jag förut. Alla ingredienser är hittade i min kyl och skafferi, tro inte att jag köpte detta för att jag på allvar trodde att det skulle bli gott. Jag är också väl medmedveten om att det heller inte är särskillt nyttigt fast att det var syftet.

Blöö betyder precis vad det låter som.. ibland känner man bara sig så jäkla blöö. Idag är en sådan dag och det värsta är att den kommer följas av en till blöödag. Och helgen blir en riktig blööhelg. Säkert kul för sitt syfte men jag, jag vill bara hem till Nypan. Träffa alla vänner som jag så sällan umgås med. Idag har jag stått på mig, känt hur jag är nöjd uti fingerspetsarna. Men så kommer man hem sjunker ned i soffan, annars så skön men så kommer det krypande. Jäkla tristess! Jag är fasen ung! Jag fyller 25 i sommar men fasen alltså, 35 känns mer instämmande. Här sitter man med ett 30% jobb som tar knäcken av en. Emotionellt och fysiskt, hur är det möjligt?Hur fasen skulle det gå om jag hade ett heltidsjobb? Just nu jobbar jag och kollar på tv samt fördriver för många timmar framför datorn, vad är det för liv? Jag vill vara den unga dam jag är, dessutom är jag ingen lill-gammal jävel som vill vara en tant i denna ålder, jag har varken pottfrilla eller loafers.. OCH jag äger inte ens några jävla manchesterbyxor! Våren och sommaren kommer med stormsteg och jag ser fram emot alla kläder jag ska ha och alla utekvällar i parken och på uteserveringarna fast det är väl bara att glömma. Jag kommer väl jobba varje helg. Visst kan jag springa till mina vänner när jag slutat men morgondagen då? Den kryper sig på och gör sig påmind tidigt på sentimmarna. Det är inte ansvarigt att dricka när man jobbar dagen efter! Värk i fötterna av att stå på stengolvet, mitt trevliga flin börjar göra ont, ryggen som bär upp hela mig är oftast i en skön ställning i slutet av dagen, jag har blivit nedtryckt och utskälld, ja hela jag är pajj i slutet av dagen. Hur kul är det då att dra vidare, var finns orken och hur snabbt kan man ställa om? Mina kläder är svarta och alltid svarta. Det finns värre men till sommar är det inte så vidare uppryckande. Förra sommaren fick jag lov att inse att hela sommaren jag längtat efter var slut innan jag hann med att göra alla saker jag ville. Jag vill inte att denna sommar blir som förra, att jag inte kunde hänga med på något. Jag vill inte att mitt liv ska vara såhär, inte vid 25 års ålder. Jag har aldrig tid med något, jag kan aldrig planera. Jag behövde gå till frisören, badly, men i all frustration klippte jag av skiten. Jag kan ju aldrig planera! Jag vet aldrig hur jag jobbar och att vänta på en tid som passar skulle nog dröja så det fick bli ett helt handfat fullt med hår. Nu är jag trött men det kanske märks. Känner mig som en bristande bäbis med för mycket smink. Jag har ringt Pelle som inte svarar, skällt ut honom via SMS. Moget? (Bäbis sa jag va?) Jag är så jäkla trött på mitt ansikte, så himla intetsägande. Jag ville ta Pelles rakapparat och bara gå lös men hejdade mig. Jag är så trött på allt alldagligt. Hör och häpna, jag är ett emo-kid. Ge mig ett jobb med bra betalt och många timmar så ska jag bli mitt vanliga superglada äckliga jag som jag bara älskar att vara. Men jag vet inte om jag kommer ihåg henne. Hur manövrerar jag henne? Tror snart jag behöver en manual.

Jo klippet nedan hjälper men inte helt.... jag har den största vill bara vara utomlands igen-paniken! All min färg är typ borta och alla mina fina söta fräknar, jag håller på att drunkna i jobb och taskiga tanter. Jag kommer ihåg migsjälv i ärtgrön bikini på stranden i Langkawi. Att titta ned på magen min utan att bli bländad. gosh vilken känsla. Att det skulle försvinna så fort. Jag vill ta en promenad i bikini hand i hand med min Pelle längs stranden, kolla på fåniga fiskar och krabbor som spolats upp under natten. Bara bikini så naturligt det var, jag levde i min och tog inte på mig något annat om jag inte var tvungen. Burkurk!

Ja jag brukar läsa cimons blogg. Ja han är snygg, lite gubbig, asbra stil och aningen för svår för sitt eget bästa men jag gillar honom ändå. Särskillt när man kan hitta sånt här:

Nja det känns sådär.. eller egentligen helt bra. Jag vet att jag och P kommer planera en till trevlig resa. Min reselust har stigit till hundra och det gör mig helt exalterad! Struntsamma att jag är hemma nu, det är rätt kul och att resa kostar ju lite kosing, så nu är det jobb jobb och jobb som gäller! Min färg är borta endast några få fräknar kvar, det är tråkigt men jag överlever såklart. Hade dock varit kul om man kände sig lite brun och fick glänsa lite men vad gör man? Jag har sett så mkt kul och jag skulle inte vilja byta någon av dessa dagar mot en dag på stranden ist så färg eller inte, det spelar ingen roll! Idag har jag handlat världens mest snygga nagellack. Tror lyckan håller i sig veckan ut men sen tror jag att jag vill tillbaka till Thailand, värmen och ledigheten!