Varför blir man trött på livet?

Känner mig som världens bästa bittertant! Just nu är jag trött, uttråkad och oengagerad mest hela tiden. Jag hatar det! Jag vill vara glad, pigg och nyfiken men det känns väldigt långt bort.
Att mitt psyke stundtals är så urspårat att jag fullständigt ligger och panikgråter till Greys Anatomy fast jag sett avsnitten minst tre gånger innan. Slutsats: det är skönt att gråta och att bara släppa fram. Jag går hela dagar, veckor, månader utan att säga eller visa vad jag känner därför är det skönt att bara släppa taget, dra ur pluggen. Tyvärr mår jag sällan bättre av det, eller jag gör säkert det i längden men just nu känner jag fortfarande den salta tårsmaken om jag slickar mig runt munnen och snorsmaken i halsen är inte god. Jag tröstäter för att få bort den, choklafmuffins. Men den går inte bort, konstigt och äckligt. Fortsätter mitt gråtande till Vänner som jag säkert sett hundra gånger.
Ibland känns det som om jag inte vet hur man har kul längre, jag vet bara hur jag tycker synd om mig själv. Jag känner mig malplacerad och har svårt att slappna av. Bjuda till, vad är det, varför ska man göra det och vem gör det? Det har aldrig varit mitt problem, det har alltid kommit naturligt för mig, att ha kul och att bjuda på mig själv. Jag tänker varje dag på när det blev såhär och om jag ska vara ärlig, om det verkligen är såhär, inbillning är lätt och en bra undanflykt. Avundsjuka är något som tär, förstör och utesluter. Varför är alla så hårda och så jävla rädda om sina revir? När man var ung fanns det en annan nyfikenhet inför nya människor. Nu känns det mer som att ett nytt ansikte är en ny fiende, någon som kan förstöra och röra om. Eller i alla fall fram till denne bevisat motsatsen, så jäkla komplicerat. Man ska gärna tillföra något nytt och de ska gärna se en anledning till att man får vara med. Förr snackade man med olika männsikor hela tiden men nu är man i sitt gäng, man behöver ingen ny. Men om man verkligen är i behov av nytt då?
Det värsta är att man inte vet hur man uppfattas. Av att läsa detta så kan jag inte uppfattas så kul just nu men det går väl över, jag är bara så himla trött på att inte synas, behöva skrika, vara otroooligt trevlig för att höras, aldrig få credd, vara glad fast jag inte känner mig glad....
Det finns personer som pratar om sig själva och det finns personer som inte gör det. Jag gör inte det, inte om det viktiga eller det jobbiga.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja varför BLIR man så trött på livet ibland??? Ja det är ju höst nu och många blir trötta på livet. Jag tror ALLA blir det lite av och till. När man blir det tror jag det beror på att man TÄNKER FÖR MYCKET. Det blir i alla fall bättre, eller känns lite bättre när man slutar göra det och bara ÄR. Att vara i nuet, göra saker som roar en är den bästa medicinen emot negativa tankar. Sätt STOPP för allt tänkande och grubblande och ROA dig själv och få distans till dig själv och det du är och vad du gör.

Skaffa dig en hobby och börja träna eller gå på någon YOGA eller liknande. RÖR på dig och be om en massage av någon. Massage ger kroppen en boost av det man behöver när man är lite låg. Ta gärna någon multivitamin med mineraler för ditt mineralförråd kan vara lite lågt och kan vara en av orsakerna till nedstämdhet, ja eller till att man känner ångest och blir nojjig och börjar tänka pessimistiskt.

Om man utövar någon sport eller något som får kroppen att ta ut sig riktigt rejält så får man ut mycket skit och in kommer de positiva endorfinerna som man så väl behöver, en liten kick. Så ta med dig en kompis och rör på dig flera gånger i veckan, du är ung och du behöver det!



Sluta tänk och lär dig njuta här och nu, det finns mycket man kan vara tacksam för och glädjas åt om man bara sätter sig ner och skriver ner dem så blir man varse om dem.



Kram Susanne

2011-09-25 @ 19:42:58
Postat av: Susanne

Att B-vitamin är viktigt för hår, hud, naglar och D-vitamin för benmassan, har vi hört förut. Men nu kommer fler och fler studier som visar hur viktigt B- och D-vitamin också är för hjärnans funktioner och att brist innebär en förhöjd risk att drabbas av bland annat nedstämdhet, ångest och depression.



Särskilt D-vitamin, har vi som bor i norra Europa svårt att få i oss tillräckligt av.



Så ett tips: acceptera inte att gå runt och vara nedstämd en längre period. Prova att ändra din kost och ät mer näringsrikt. Eller köp dig kosttillskott som ett komplement till din kost.



Att komplettera (men aldrig ersätta) med vitamintillskott kan vara på sin plats. Med ett blodprov kan din läkare få ett hum om du lider brist på något mikronäringsämne. Men glöm inte att vi alla är olika individer och vad som är normalt för någon annan behöver inte vara det för dig. Ett referensvärde är just vad det står för; en hänvisning och inget annat.



Sköt om dig :)

2011-09-26 @ 07:44:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0