En Moggis Memoarer!

aa shit 12 veckor har gått.. nu återstår ynka sex veckor kvar av skola! Dem kommer springa iväg så fort så fort (lite britt-erik och bamsesaga ironi) Jag har nämligen planerat att sitta ute i vårsolen det mesta av tiden. Jag vill sitta i kärleksparken/"haschhyllan" varje minut jag kan med en go glass i handen eller hämtmat a la spicy hot (spicy flott!). Jag ska parkera mig på en filt med en ljudbok i örat och förhoppningsvis hittar mina fräknar tillbaka till näsan efter ett alldeles för långt uppehåll. Jag är helt överlycklig, jag är nu mer stolt ägare till min ipod classic! Jag fick den av min praktikplats när jag slutade. De bjöd mig först på fin lunch och på vägen hem tog vi en konstig väg och de slängde helt plötsligt in mig på applestore. Ewa och Elisabeth ville köpa en mp3-spelare till mig och jag fick välja vilken jag ville. Jag sa en grön snygg nano men tillslut tvingade de mig att köpa den större och betydligt dyrare classic. Jag är hemskt nöjd! Jag ska fylla den med ljudböcker, O.C-avsnitt, lite How i met your mother, några filmer och annat kul sen ska den med mig vart jag än går i sommar. Jag är lycklig, jäkla materiella ting men ack såå bra!

(Jag bakar lekiskaka btw) På mitt lekis i Nyköping, östra skolans, där fick vi titt som tätt baka lekiskaka och det var det bästa jag visste. Jag har alltid varit en liten gottegris, javisst! Vår underbara fröken Anita kommer vi alla ihåg. Kanske den mest bästa kvinnan i denna värld. Tänk att vara som henne, tänk att hon lyckats vara som hon är alla dessa år. Så otroligt snäll och vacker om jag får säga så. Det är inte för intet jag kommer ihåg henne med det största leendet, hennes ljusa byxor och gammelrosa stickad tröja med vit krage uppstickande underifrån. Hennes pudelkrusiga hår dekorerat med ett ljust hårband. Lasse min extrapappa hade också Anita som ung, det är ju lite kul men han var nog väldigt mycket mer busig än jag var. Fast det skulle han inte erkänna. Nog för att Anita nu i efterhand skämtat om mina glasögon som hon ständigt fick leta efter för att jag kastade bort dem. (Jag ville inte ha glösögon, fast jag valt dem helt själv, ett par smurfglasögon av modellen pojk. Men de hade faktiskt glasögonsmurfen på vardera sida)

 
Här är skönheterna, riktiga gubbrillor!

Hur som helst Lekiskaka kan jag få ett sånt sug efter, kanske är det inte bara kakan som lockar utan också minnena. Jag skulle i detta nuet ge ganska så mycket för att få vara tillbaka i den åldern. För ett tag iaf. Det enda orosmolnet på himlen var om mina smurfglasögon var borta typ. Nu sitter man här, snart färdigexaminerad, utan jobb, utan framtidsplaner, helt fri men ändå ingen känsla av frihet snarare en känning i bröstet, en panikattack som sprider sig genom kroppen. Den tar snart över men tills dess... bakar jag Lekiskaka!

och i helgen ska jag roa mig med inflyttningsfest och svenska björnstammen spelning på fredagen och på lördagen blir det Springbreak!

Paniken startar på måndag, första etappen: Presentationer.