En Moggis Memoarer!

Förra veckan var jag, Emma och Jannie och fikade på färgargården. Jag smaskade våfflor med hallonsylt, glass och grädde. Dom äckliga getingarna gillade även mina våfflor och föredrog dem framför Jannies mega-chokladbakelse och Emmas skagenvåffla. Jag blev så arg på dom! små äckliga sockerberoende vider! Efter det fasansfulla fikandet gick vi mot stan och Jannie frestade mig med sin iphone. Vilken pryl.

På stan tittade vi på böcker. Jag köpte Blondinbellas bok egoboost för att jag är i väldigt stort behov av lite egoboost. Sen köpte jag äntligen John, boken om John Lennon skriven av Cynthia Lennon. Har länge vart sugen på att läsa den. Jag är väldigt fascinerad av 50-60-talet och dess legender. Bra läsning har jag hört. Sen gick vi en sväng på myrorna och där hittade jag boken "sanning eller konsekvens". En tia är den ju värd! Ska läsa den och se om den är lika bra som jag tyckte att den var då, på mellanstadiet alltså. En recension kommer sen!

JUST! jag köpte världens kanske sämsta nagellack också. Det flagnade av på en gång. Men det bästa inköpet jag gjorde var nog det som tagit kortet. En iphone!

Jag som inte har sådan tur med mobiler, antingen lägger jag dem på bänkar eller så hoppar dom hoppborg med mig, kände mig inte riktigt värdig en 4:a eller en ny 3:a så jag gick och köpte en väns. En begagnad skönhet. Som passar mig alldeles utmärkt! jag är mit iphone!!!

Ledig söndag och jag ska senare äta potatisgratäng och fläskfilé och ännu senare blir det 3D-bio med bubbarna. Toy Story!

Men mitt i allt detta kuliga är jag så jäkla ledsen. Jag har ångest. Hur kan man må så dåligt ena dagen och bra den andra. Sabla balansgång, fram och tillbaka. Ibland handlar det inte ens om dagar utan mer om stunder. Ena stunden är jag glad och lyckas dölja ångesten andra kan jag inte dölja den hur jag än försöker.

En dröm har fått mig att må så dåligt nu i två dagar. En dröm, varför kan jag inte bara släppa det och inse att det var en dröm. Fast så många saker i den var inte påhittade utan mer exakt som det är just nu. Tänk om det finns en sanning i den? En liten insikt. Det är det äckliga med drömmar som är så verklighetstrogna men ändå överdrivna.

Varför har jag satt mig i denna situation? Jag har verkligen bara mig själv att skylla. Min jävla feghet har satt mig i klistret. Jag vill vara alla till lags, kanske ska man vid 24-års åder inse att det inte går alla gånger. Ärlighet var det. Ska jag verkligen hålla på så här fortfarande? När ska jag börja göra vad jag vill istället för att försöka göra så att allt går så smidigt som möjligt. Varför bryr jag mig om dom blir arga på mig eller tycker att jag är dum i huvudet när det egentligen är jag som ska tycka att dom är dumma i huvudet! Jag tänker ju inte ens klart. Det är ju dom som spelar med mig, dom är luriga, dom har mig precis där dom vill ha mig. Det finns inte något jag inte skulle göra om dom bad mig.

Hur lätt är det att ha en relation när man själv är så trasig? Just nu ganska, men om ett tag framöver?

Nej det här blev trist, jag avslutar med ett skämt:

okej hittade inget bra, fy vad tråkiga alla skämt är! här är ett exempel typ det bästa jag hittade:

Mormor sa till Kalle:

- Åh, vad du är smutsig Kalle, gå och tvätta av dig. 
Då svarade Kalle: 
- Du då mormor? Du måste ju stryka dig