Can I have a year off?
Ledsen, otroligt ledsen. Sitter just nu och undrar om det är reparerbart eller om jag bara ska gå vidare. Jag har i alla fall en, två kanske tre. Förhoppningsvis tre. Men vad fan är det egentligen. En löjlig siffra, va? Jag vet en gång som det varit värre, men det höll i sig i en vecka, det här är min livssituation nu. Det är nog bara att börja rannsaka sig själv och försöka gå vidare. Därför skulle jag behöva ledigt ett tag. Men jag vet ju att det är absolut otänkbart! Men jag är och balanserar på bristningspunkten. Just nu känner jag hur det bubblar inom mig, jag är trött på mig själv, min oförmåga att vara med. Ska det vara så himla svårt? Måste jag ha en inbjudan till allt? Det handlar nog bara om min egna pissiga bild av mig själv, min osäkerhet och bristen på bekräftelse som jag så gärna vill ha och behöver för att hålla mig kvar. Tyvärr kämpar jag aldrig om jag inte fått bekräftelse. Fast ska man behöva kämpa för vänskap? Bör inte det vara det mest naturliga?
För att förtydliga; Det ändras visst, det var länge sedan det var som förr. Kanske är det bara jag som märker det...
Du är inte ensam om att märka det...
Förstår hur du känner. MOTGÅNGAR kan och är pissiga just som man är mitt uppe i dem, men när man kommer ur dem så är man starkare och så är det, du känner kanske igen dig i det. Jag är helt övertygad om att det du känner styr du genom dina tankar. Om du kan vända på tankesättet fokusera på sånt som gör dig glad och lycklig, kanske dina tankar blir ljusare och också din sinnesstämning. Den lilla jäkel som sitter på din axel och hackar på dig själv kan väl få klara sig själv ett tag, och din varma, glada hjärtliga själ på den andra axeln kan få ge dig lite uppmuntran för alla bra saker som du står för och som du gör, din fantastiska person som vi alla älskar, även då vi inte säger det, och inom dig själv finns en del som också älskar henne, våga lita på den delen och lita på att det är sannt, framför allt tänk inte så mycket. Du vet livet innebär inte att finna sig själv utan att skapa sig själv. Bestäm dig för att du duger och bestäm vad du vill göra och GÖR det! Ta makten över dig själv, och du behöver inte vara tillags. Skratta mycket det är som ett inre solsken. Framgång är att misslyckas gång på gång utan att entusiasmen går förlorad. Stöna en stund och glöm sedan bort det. Bekymra dig inte så mycket om vad andra anser om dig utan desto mer om vad du anser om dem. Om du inte riskerar något, riskerar du ännu mer. Ändra ditt sätt att tänka och du ändrar ditt liv. Börja med att göra det som är nödvändigt, gör sedan det som är möjligt och plötsligt kommer du finna dig vara ifärd med att göra det omöjliga. JAG ÄLSKAR DIG! Och JAG VET att andra gör det också nu MÅSTE du TRO och KÄNNA det också! KÄMPA PÅ SOM DU GÖR! TÄNK INTE FÖR MYCKET. BARA VAR! /Mamma
