Relapse
En Moggis Bekännelser:
Stjärt! Jag har varit så duktig med mitt godisförbud och mitt inte-köpa-kläder-löfte men nu har jag fasen gjort det igen. Jag har för att klara mig fått köpa accessoarer så som smycken, skärp, strumpbyxor och underkläder. Jag vet att vissa av dem här är kläder men utan detta hade det inte gått. Jag är fasen shoppoholic med stora problem. Det här med att jag gjort det igen syftar till att jag igår köpte en kavaj på H&M iof med 100:- rabatt, ett par örhängen, en t-shirt på gina och ett par byxor på gina. Höll i mig hårt och blundade för att inte köpa en underbart söt klänning på gina också.
Förut räckte det att hålla sig borta från stan så var det inga problem, för när jag inte ser plaggen tänker jag inte på dem. Men nu sitter jag istället och kollar på alla jäkla bloggar och ser plagg som jag upplever mig bara måste ha! Inte alls sant utan jag inbillar mig, det är lite som med kändisar, dem är så jäkla snygga men är det inte så att om de skulle gå förbi på gatan i joggingbyxor skulle dem inte alls vara lika speciella. Likadant är det med dessa kläder, jag ser en skitsnygg tjej bära upp dem så jäkla bra då måste jag bara ha dem. Som tur är finns dessa plagg sällan i affärer som finns i min närhet, det tackar jag gud för. Men det är frustrerande så jag ger mig ut på stan och letar efter liknande. För alla dessa kedjor är ju duktiga på att göra kopior. Som jag tillslut också inbillar mig att jag måste ha. Tror jag att jag kommer bli lika snygg som dem här tjejerna när jag har näästan lika dana kläder? Men jag vågar ju ändå aldrig ha på mig något som sticker ut och är skit coolt och modernt. Nej för det är inte min stil, utan det är dessa tjejers stil. Ingen av mina vänner klär sig så heller, jag skulle bara se överstylad och fånig ut. Nu tror ni att jag är så smart att jag inte köper dem men: De plaggen låter jag ligga i garderoben och sen göttas jag i att jag iaf har dem. Jag kan kolla på någon blogg och tänka ah den där tröjan har jag och bli jättenöjd. Sen att den sitter förjävligt och är helt fel färg för mig är något jag föser åt sidan.
Jag mår seriöst dåligt och får skuldkänslor så jag bestämde mig för att jag måste lämna tillbaka något så jag valde tröjan från gina, men på vägen till gina svängde jag in på indiska och hittade den mest fantastiska sommarklänningen! Vad jag gör då är att tänka jag ska ju lämna tillbaka tröjan från gina och då är det ju helt ok att jag köper klänningen. Så det gör jag.
PÅ praktiken gör vi övningar på företag när de vill komma fram till vad som kan gått snett i en produktion eller idéprocess. En övning kallas för varför, varför varför. Den handlar om att ta fram en fråga som man vill ha svar på och sedan bena ut orsaker till varför det är på ett visst sätt. Genom att ställa sig frågan varför får vi fram små orsaker som kan leda oss till den bakomliggande/riktiga orsaken. Man slipper helt enkelt lägga ned energi och arbete på biorsakerna och istället komma rätt in på kärnan.
Så varför köper jag kläder?
Varför? För att jag vill vara fin, se bra ut, hänga med.
Varför? För att må bra.
Varför? För att jag kanske inte gör det.
Varför? För att jag har kasst självförtroende och desperat tror att nya kläder skall göra mig till allt jag tycker att jag inte är.
Riktig orsak: Jag köper kläder för att jag har dåligt självförtroende och dålig självbild.
inte konstigt att det kallas beroende. Det hjälper för stunden men den nya klänningen är snart glömd och den nya köpt... That sucks!
