Ångest
Hej
Jag känner igen mig på pricken, har gått igenom hela mitt jävla liv med ångest. Ångest över att tro att jag inte duger som jag är, att det jag gör aldrig räcker, att det jag gör görs bättre av andra, jag har varit (är fortfarande ibland) oerhört hård mot mig själv. Men vet du det är en av mina drivkrafter, inte en av de bästa, men det är en väldigt stark sådan. Den driver mig till att fortsätta kämpa på och göra bra saker som inte andra gör för att de är rädda för att ens testa, den här drivkraften kan få mig att göra saker jag aldrig trodde jag förmådde, som att gå ett ledarförsörjningsprogram i 2 år, vid 45års ålder och bli chef tex, för att visa andra och mig själv att jag kan göra vad jag vill om jag vill! Tänk på det när du får noja över någonting, då är du i din egen drivkraft, magkänsla eller förnuft. Det går inte alltid att vara förnuftig så du får ofta lita på din magkänsla och det kan kännas läskigt, som att sakna kontrollen lite. Men man måste inte ha kontroll på alla saker som sker. Kan vara bra att träna lite på det om det är jobbigt. Man måste ibland skilja på sak och person. Om en "sak" inte blir som man tänkt sig så är det inte likhetstecken med att det är DU (Jaget),som inte blir som man tänkt (att du inte är tillräckligt bra), för det, det är bara att försöka på nytt. Eller göra samma sak på ett annat sätt. DU är fortfarande lika bra och samma underbara älskade människa och ingen tycker annorlunda om dig för att du är mänsklig, med fel och brister som alla andra.
Tycker du illa om mig för att jag gör fel ibland eller för att jag gör misstag? Det tror inte jag.
Tyck inte illa om dig själv heller, försök se dina bra sidor och försök älska dig själv, det finns ingen mer som du!
Jag och hela din familj älskar dig och allt du gör, rätt eller fel, spelar ingen roll!!! Sträck på dig, du har det som behövs! Puss på dig gullet;)
Mamma
