ever since I've been with you you hold me up all the time I'm falling down
Don't know why I'm still afraid
If you weren't real I would make you up
now
I wish that I could follow through
I know that your love is true
and deep
as the sea
but right now
everything you want is wrong,
and right now
all your dreams are waking up,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives.
Remember when we first met
and everything was still a bet
in love's game
you would call; I'd call you back
and then I'd leave
a message
on your answering
machine
But right now
everything is turning blue,
and right now
the sun is trying to kill the moon,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives
If you weren't real I would make you up
now
I wish that I could follow through
I know that your love is true
and deep
as the sea
but right now
everything you want is wrong,
and right now
all your dreams are waking up,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives.
Remember when we first met
and everything was still a bet
in love's game
you would call; I'd call you back
and then I'd leave
a message
on your answering
machine
But right now
everything is turning blue,
and right now
the sun is trying to kill the moon,
and right now
I wish I could follow you
to the shores
of freedom,
where no one lives
we got too much time to kill
like pigeons on my windowsill
we hang around
Galet!
Usch idag är en pest och pina-dag i självkänsloland. Inte nog med att mitt hår tydligen blir fett dagen efter jag tvättat det och jag känner mig allmänt som världens äckligaste kossa, så kom jag till jobbet idag och där satt ett reportage uppsatt på skåpet där jag var med på bild. Å fy fasen vad ful jag var. Helt otroligt. Jag vet inte varför men det sänkte mig helt. För va fasen spelar det för roll om jag blev superful på en bild i tidningen? det ska man ju bara skratta åt..
Kanske är det för att jag kände mig extra ful idag och att det fick mig att inse att det inte bara var idag jag var extra ful, utan även den dagen, då jag faktiskt, om jag kommer ihåg rätt, tyckte att jag var rätt söt. Då får man liksom reda på att nej jag var egentligen jäkligt ful.
Ni ska se bilden, jag har typ rosa svintohår, jätterunt ansikte, jag ser helt osminkad ut fast med mörkt läppstift och med världens mest fåniga min. Bredvid står Alexandra med jättefin mejk och ser rätt tuff ut. Jag ser ut som en tjock fjant. Den fjanten jag är. Dessutom är jag bara där, på bild. Jag säger inget! Det står hela tiden, säger Alexandra... Varför skulle jag vara med? Jag som inte ens ville. Ja jag överdriver men inne i mig känns det tråkigt just nu. Varför skulle jag vara så fånig just den dagen?
Nya inlägg
Försöker lite smått med min "sminkblogg" men mest för att det är bra att dokumentera och se framsteg, men någon kanske tycker att det är kul också! :)
Att vara bortskämd
Är man det för livet? Jag har alltid varit det, så länge jag kan komma ihåg. Folk verkar vilja att jag ska ha det jag vill ha. Min mamma och pappa har varit så generösa mot mig jämt när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket men jag kommer ihåg att jag alltid haft det bra. Fina kläder, fina leksaker, eller vi har haft det väldigt fint helt enkelt. Kläderna ja dom var jag inte alltid nöjd med kan jag säga. Mamma gillade mode, om det nu finns barnmode, jag gillade blommiga tights. Jag trodde en gång att jag kunde få en nya Barbie för mina 15 kronor som jag sparat ihop, jääättelänge, jag menar vilket pengasinne man hade redan då! Jag hade noll koll och ville byta mitt lördagsgodis mot en muffindocka. Dom säger att jag var ett glatt barn som inte var jobbig och skrek men kanske jag fick allt jag ville? Jag vet inte... jag har inget minne av det. Vad äckligt allt känns nu, när jag skriver. På ett sätt vill jag bara försvara mig och ta tillbaka allt jag skrivit, men jag tror inte jag kan. Jag är medveten om att jag säkert fått mer än andra men jag är också medveten om och glad för att jag aldrig kommer bli en äcklig "Sweet Sixteen-unge". Jag tror mig veta, eller jag gissar mest, att jag verkligen blev glad för alla saker jag någonsin fått.
Det känns som om jag jämt fick mest på julafton, av alla kusiner, var jag så älskvärd? Det slår mig nu.. jag var ju enda tjejen iof. Är tjejer lättare att skämma bort? Med mitt långa blonda hår och diaréfärgade ögon kanske jag var lätt att skämma bort. Men jag är tydligen lätt att skämma bort! Jag är så bortskämd. Nästan så att jag skäms.
Mina fantastiska farföräldrar har jag att tacka för mitt välbefinnande faktiskt. Dom har riktigt skämt bort mig och gett mig ett liv som jag aldrig skulle kunna haft. Jag undrar hur jag någonsin ska kunna göra något liknande och undrar om jag någonsin kommer känna mig förtjänt av det?
Nu när jag blivit äldre börjar även bror min skämma bort mig. Han ger mig väldiga julklappar! Jag är så bortskämd men otroligt glad för min fina Sex and the Citybox.
Allt detta grundar sig egentligen i att jag har köpstopp och finner det ootroligt svårt. Med allt jag har känner jag fortfarande sug efter mer, och jag undrar om det är min vana att alltid kunna köpa det om jag vill som gör det svårt för mig att motstå. Men jag är duktig, det tycker även min sambo och går och köper en superfin hårfön till mig. Ni ser, när jag täpper till är det istället någon annan som köper saker jag vill ha åt mig. Jag är så bortskämd! Är det folk som skämmer bort mig eller är jag en liten psykopat som sniffar sig till generösa och omtänksamma personer som jag vet kommer ge mig allt jag vill ha? Eller är jag en person som man vill skämma bort? Hur ska jag någonsin kunna ge igen? Jag hoppas på att folk ger mig saker för att dom tycker om mig och att jag gör något som gör att jag förtjänar allt jag får.
Bortskämd för livet?
Karateklubben-helg!
Helgen var awsome! Eller iaf lördagen.. Jag jobbade kortare än vanlig lördag och sen bar det av på fest! Först gick vi till Clara och Johannes, Clara firade sin 24-års dag! Robban fick vara min kavaljer även denna helg, pelle jobbade natt! Det börjar bli jobbigt för honom att ha hand om två brudar. Rätt spritig välkomstdrink, men go! Själv hade jag lyxat till det med Passoa! Vi hade väldigt trevligt men vi åkte handikappshiss vidare till Martin.
Ja där väntade lite av en reunion! Jimmie Karo var i stan... satfläsk vad kul det var att se tjockryggen! Han var sig lik. Jürgen passade också på att besöka Peking! Himla trevligt! Det var lite av en sådan kväll som värmer än. Allt var som förut, som att spola tillbaka tiden ca 2 år. Man fick nästan påminna sig själv om att mycket hänt och att man befinner sig på en helt annan plats. Fast det var så jäkla skönt att vara tillbaka, så bekymmerslöst och så jäkla fri, för en kväll. Det är så skönt att känna att inget är ändrat.
Jag tycker ofta att jag blivit gammal men jag älskar att kunna vara 24 år men ändå kunna dansa runt i vardagsrummet och fullständigt skrika med i låtarna. Det är så det ska vara, man blir aldrig för gammal för att fullständigt gå lös på en förfest. Tack för remindern! Jag älskar att jag har så omogna kompisar! Det var så kul att alla var på plats, precis som förr! Inget var förändrat, det kanske är det men det kändes inte som det.
David och Kalle myser och Karo snackar i mobiiil. Gustav Strömberg står för bilden!
Jag tar en sup ur Martins snygga mugg! Gustavs bild igen!
Lucas var ju som vanligt i farten och i sitt esse! Så smått trillade vi vidare till Karateklubben. Jag hade inget förköp men lyckades tackvare en snäll kille ta mig in före den aslånga kön! Wei. Emma också, hur gick det till? Det var grymt mycket folk och dom hade en trummis på scen som spelade med när det passade. Häftigt. De hade också sin partytiger, han är söt! Jag kan aldrig komma ihåg sist jag var ute och dansade oavbrutet tills vi gick hem. Killarna var duktiga på att köpa drinkar och shots, konstigt nog tog dom sig alltid till dansgolvet innan dom shottade! Duktigt och väldigt stabilt med tanke på alla andra gungande människor på dansgolvet. Det gjorde också att Emma och jag blev bjudna på endel :P Helt sjukt kul.. Markus fick tag på en tamburin också! Bra musik!
När jag skulle hem hittade jag inte min nyckel, den låg hemma i hallen och Pelle satt på Eniro. Emma följde mig dit så att jag fick nyckeln! Men sen skulle man hålla sig vaken också tills Pelle slutade! Det gick fint, tur att mina vänner är iphone-nördar så att man kan underhålla sig på facebook kl fyra på natten också. Kalle åt kebabtallrik med extra fetaost! Ja varför inte... Markus nallade tamburinen. Timmen gick fort!
Bäst på kvällen var ändå hemma hos Martin och dansen till denna låt:
Sjuk eller sjukt?
Det är frågan... Igår gick filmen 50 first dates! Konstigt att jag nämnde den i inlägget nedan. Det kändes som ett litet tecken. Jag har kollat min statistik på hur många som läser bloggen och den är pinsamt låg så alla dessa underbara personer som lyft mig de närmsta dagarna kan inte läst min blogg. Vissa har det såklart men inte alla! Föresten bryr jag mig inte om att det är just pinsamt lite folk som läser min så kallade blogg, inte ett dugg bryr jag mig. In fact så tror jag att jag skulle sluta om fler läste den. Usch att ligga ute med privatliv och tankar är inte vad jag egentligen vill. Men jag måste få säga mina tankar, få skriva dom, annars fortsätter jag att skjuta undan och förneka. och tillslut blir dom så många att min hjärna svämmar över och jag spricker och allra sist dör.
Jag ser mer rationellt på tankarna och känslorna när dom är nedskrivna. Jag kan också känna att jag står för dom. Läser jag igenom ett inlägg som jag egentligen inte håller med om slänger jag det direkt. Det är intressant att följa sig själv och sitt psyke. Tror nämligen att jag själv är min största läsare. Jag följer mig själv och hur jag mår under perioder, visst är det smått bisarrt!
Hur som helst har jag fått väldans massor av credd nu. Jag är glad! Yeey. Jag blir väldigt glad för alla fina saker som folk har sagt till mig. Tack! Känns som om jag har lite lättare att andas och att jag fått lite mer smak på livet. Dock var det en hård helg som tärde lite till på mitt självförtroende.
Jag vet att jag inte är dålig men det är sån otrolig konkurrens därute att jag har svårt att platsa. Bröllopsmässan gick helt enkelt inte så bra för min del! När det händer går jag från 24-årig make up artist till 24-årig nybörjare helt utan pondus. Allt, hela jag bara sjunker, min hållning blir kutryggig och mitt tal tafatt. Jag står inte upp för mig själv! En del av mig säger att det inte var mitt fel men en annan säger att jag inte skall skylla ifrån mig. Man ska aldrig skylla ifrån sig, utan ta ansvar och inse att man själv faktiskt kunnat göra något annorlunda.
Jag är sjuk men sjukt var ju att den filmen var på tv igår! Jag satt och tittade, den är lite mysig. Drew Berrymore påminner lite om min mamma tycker jag! Det är något, kanske inte så uppenbart. Jag kände inte henne som ung av självklara skäl men jag tror att hon var exakt så. Fast nu blev det invecklat för jag känner ju inte Drew heller så jag vet ju egentligen inte hur hon är men.. men hennes karaktärer är ofta lite flummiga och mysiga! Så tror jag att min mamma var.. varm, charmig och mysig!
Trött på att vara sjuk, ärlighet
Jag är sjuk och man kan tro att jag är den mest bittra människan i hela värden men faktum är att det är jag inte. Jag inser bara inte vad jag har. Tänk om någon bara kunde påminna mig varje dag när jag vaknar, typ som i 50 first dates! Jag vill gärna veta allt om mig själv varje morgon så att jag slipper tvivla och oroa mig, framför allt bli påmind om saker jag tydligen tar förgivet. Vill ingen KSM-are göra en snygg film om mig och mitt liv i psykiskhälsa-syfte till mig? Det skulle göra mig glad och säkert förbättra min vardag betydligt. Framför allt ge mig mitt glada humör tillbaka!
Jag vill själv inse hur jäkla bra jag har det! Hur bra jag bor, att mitt jobb inte alltid är piss utan otroligt bra för min kreativa sida som en gång fanns, hur fantastisk och underbar sambo jag har som jag knappt förtjänar, hur mycket jag älskar honom och katten som ligger och halvspyr smått i mitt knä... eller hickar han kanske?
Problemet med mig är bara att jag aldrig blir nöjd. Ibland undrar jag om jag verkligen växt ifrån tiden då jag ville bli sångerska eller prinsessa? Undrar om jag tror att jag kommer jobba på Veckorevyn eller bli Robyns privata make up artist om några år och i så fall skulle jag vara nöjd då? Varför kan jag inte vara glad och nöjd med vad jag gör, måste man ha ett tufft och creddit jobb för att vara någon? Måste jag vara den som alla önskar på jobbet för att inte känna mig sämst i världen?
Alla talar om krav, att man inte ska ha för höga krav på sig själv men jag har inte krav utan bara en vilja. Jag ser det inte som krav, jag verkar tro att jag kan bli framgångsrik utan att behöva röra ett finger. Som om allt skulle komma till mig över en natt! När man har krav jobbar man ofta häcken av sig, jag jag gör inget, snarare ligger jag i soffan och käkar godis fast jag har godisförbud, pillar mig lite i naveln och orkar absolut inte leka med katten. Jag orkar inte ens byta kanal för att dosan ligger längre bort än jag når, därför orkar jag inte heller med disken som väntar på mig i köket. Den blir inte gjord ikväll, ärlighet.
Vill man något jobbar man mot målet men jag vet absolut inte vad jag vill utan muttrar bara åt mitt liv som det är. Jag vet absolut inte vilket höjdarjobb jag vill ha men det ska tydligen vara just ett höjdarjobb, det har mitt inre bestämt. Jag vill bli något mer och jag nöjer mig tydligen inte. Jag hittar hela tiden nya saker att vara missnöjd över. Likadant.. jag äger så mycket men jag vill bra ha nytt och mer, bättre och finare. Jag tror att det är ett bekräftelsebehov. Det är aldrig någon som säger något. Jag är själv sådan och min omgivning likadan men inombords så skriker jag ibland. Tror bara att jag behöver lite credd och ett tillfälle att glänsa.
Tack gud att jag ska till Asien och resa, jag hoppas på lite perspektiv på tillvaron men tills dess vill jag gärna ha en film i brevlådan!
Ibland.
Jag förstår folk som är så elaka. Om man är elak, ouppmärksam och ignorant mot sin omgivning slipper man den. Ibland orkar man inte kämpa för att vårda relationer. Just då känns det skönast att bara bli skonad, att bli lämnad själv. Såklart säger mitt sunda jag att det inte är normalt beteende. Även att ensam inte är bäst, men inne i trumvirveln bryr man sig inte. Tråkigt nog inser man inte värdet av att vara fler. Ibland minns man men ibland kommer det som en smäll som fullständigt lamslår. Och man inser vikten av att vara fler.
Ni förstår inte, ni saknade en liten bit, ett litet hål saknades. Det lilla hålet känns inte längre, det har sakta fyllts. För mig saknas den resterande biten, mitt hål är jävligt stort. Ett sådant stort hål går inte att fylla.
Relationer är krångliga. Det handlar om olika syn, vem som skall göra vad, vem som är den som skall jobba. Jag vet exakt vad du tycker. I min dröm var du så där hård som bara du kan vara. Det högg! Trots att det var en dröm vet jag att det finns en liten sanning.
jag har en sminkblogg typ..
Ångest
Ahhh jag har sån ångest! Jag har inte vad som krävs. Usch det som är trist är att man kan vara bra men ändå inte ha det. Det lilla extra som krävs. Usch jag betvivlar verkligen min förmåga just nu. Jag har haft svårt för att dom inte litar på min förmåga och inte låter mig göra, jag känner mig inte fri. Men nu är det jag som inte litar på min förmåga, det känns inte som om jag betvivlar, det känns som en insikt! En jävligt hård insikt. Ah denna ångest. Jag kommer aldrig bli tillräcklig i denna jäkla bransch. Eller i vilken jäkla bransch. Känns som om jag måste öva, öva, öva, men jag är trött på att öva. Jag borde kunna detta nu.
Visst man ska utvecklas hela tiden, man är aldrig färdig men jag skulle vilja känna att jag kan. Jag kan jag kan jag kan! Sen villl jag utvecklas och bli bra, bättre och bäst. Eller många är bäst inte en person men jag skulle vilja känna att jag har vad som krävs för att detta skall bli det absolut bästa resultatet det kan bli.
Usch jag mår inte bra nu! Jäkla ångest och mindervärdeskomplex. Jag vill bara fly eller bli sex år igen.
En Moggis uppdaterar
Jag har färgat håret, till vissas förskräckelse men till min förtjusning! Behövde nytt till hösten.
Jag vågade rött igen.
Det blev en mer diskretare höstig orangeröd med lite av mina egna blonda slingor. Jag ville egentligen ha skrik orange med ljusa slingor men det hade nog blivit lite väl kanske. Just eftersom jag råkade berätta mina planer för Pelle och han såg inte så förtjust ut kan jag säga! Rynkad näsa är aldrig bra! haha Jag lyssnade inte, som vanligt. Kul med förändring tycker jag i alla fall. Känner att håret blir så bra med den nya kollektionen på jobbet också! I höst ska vi bära alla de nya färgerna när vi jobbar och det är mycket Petrol, grönblått alltså! Därför har jag idag dragit på mig en blå eyeliner!
Ta daa!
Sota sota sota
Todays look! Kilar till jobbet nu. Hoppas på att varorna har kommit med alla nya höstfärger :) Nytt behövs!
Till Jobbet!
Jag är snart på väg till jobbet! Mitt lilla kräk ligger och sover i soffan. Han är så söt. Idag har han gjort allt möjligt, hängt i gardinerna bland annat. Han får lite ryck ibland! I don't blame him! Jag tycker det är lite jobbigt för jag ska snart lämna honom ensam. Och det är första gången han kommer att vara ensam.
Jag har passat på att sminka mig lite i mörka höstfärger. Med lite påfågel influens! Tror kickoffen gjorde susen! Ska visa lite bilder därifrån någon dag!
Iphone v/s Pelles kamera (Jo storlek spelar roll)
Jag har passat på att sminka mig lite i mörka höstfärger. Med lite påfågel influens! Tror kickoffen gjorde susen! Ska visa lite bilder därifrån någon dag!
Svejs!
sVAGV-vvvvVG UUUUU UUUU UU
DS XNKUOL,.2++++ .V5555555555555555555D2 2HBNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN
0PPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPP
+NNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN
00o978ikkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiigbbbbbbbbbbbbggb gbb 6666666600
lkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk-..,
/Svantes första inlägg
Det är omöjligt att skriva när han är med, allt är väldigt mystiskt nämligen!!
Övning en fin måndag!
Imorgon åker jag till Stockholm, jag ska på Make up Stores höst-kickoff. Det kommer att vara seminarier och dom kommer även att bjuda på en häftig uppvisning av den nya "looken". Det kommer även att vara fest på Berns som Michael Bindefeldt har haft befälet över. Det står klart å tydligt i inbjudan att det kommer att vara V.I.P-personer och B-kändisar.
Idag har jag läst lite Egoboost och lekt med stenar:
Två sminkningar blev det. Jag har testat min skuggpalett från the bodyshop:
Den har om jag ska vara ärlig inte jättebra pigment, det märks inte när man sminkar sig som vanligt. Eller när jag sminkar mig en vardag eller till fest brukar jag vanligtvis inte vilja ha så väldigt mörkt men när jag sminkar mig till jobbet vill jag det, därför har jag väl inte märkt hur dålig den är. Eller den är bra och färgerna är fina men det blir ett antal lager för att den mörka ska bli så mörk som den är i förpackningen.
Jag har faktiskt använt alla färger i paletten och lagt till mina strazz-stenar från Make up Store.
Min andra sminkning gjorde jag mest för att jag gillar gult! Men det är tråkigt att det inte syns hur fint den shimmrar :)
Borde man inte strunta i smink en dag som man är ledig på, och dagen innan man åker till Stockholm för att spendera hela dagar åt smink, smink och åter smink?
Nostalgi och ledsamhet, vilken sabla balansgång!
Mycket har hänt mycket är gjort! Jag kan inte sluta tänka på saker som inte spelar någon roll. Satan vad jag ältar. Börjar jag att befinna mig där igen? I det jäkla obeslutsamhets-träsket!?
- Åh, vad du är smutsig Kalle, gå och tvätta av dig.
Då svarade Kalle:
- Du då mormor? Du måste ju stryka dig
Förra veckan var jag, Emma och Jannie och fikade på färgargården. Jag smaskade våfflor med hallonsylt, glass och grädde. Dom äckliga getingarna gillade även mina våfflor och föredrog dem framför Jannies mega-chokladbakelse och Emmas skagenvåffla. Jag blev så arg på dom! små äckliga sockerberoende vider! Efter det fasansfulla fikandet gick vi mot stan och Jannie frestade mig med sin iphone. Vilken pryl.
På stan tittade vi på böcker. Jag köpte Blondinbellas bok egoboost för att jag är i väldigt stort behov av lite egoboost. Sen köpte jag äntligen John, boken om John Lennon skriven av Cynthia Lennon. Har länge vart sugen på att läsa den. Jag är väldigt fascinerad av 50-60-talet och dess legender. Bra läsning har jag hört. Sen gick vi en sväng på myrorna och där hittade jag boken "sanning eller konsekvens". En tia är den ju värd! Ska läsa den och se om den är lika bra som jag tyckte att den var då, på mellanstadiet alltså. En recension kommer sen!
JUST! jag köpte världens kanske sämsta nagellack också. Det flagnade av på en gång. Men det bästa inköpet jag gjorde var nog det som tagit kortet. En iphone!
Jag som inte har sådan tur med mobiler, antingen lägger jag dem på bänkar eller så hoppar dom hoppborg med mig, kände mig inte riktigt värdig en 4:a eller en ny 3:a så jag gick och köpte en väns. En begagnad skönhet. Som passar mig alldeles utmärkt! jag är mit iphone!!!
Ledig söndag och jag ska senare äta potatisgratäng och fläskfilé och ännu senare blir det 3D-bio med bubbarna. Toy Story!
Men mitt i allt detta kuliga är jag så jäkla ledsen. Jag har ångest. Hur kan man må så dåligt ena dagen och bra den andra. Sabla balansgång, fram och tillbaka. Ibland handlar det inte ens om dagar utan mer om stunder. Ena stunden är jag glad och lyckas dölja ångesten andra kan jag inte dölja den hur jag än försöker.
En dröm har fått mig att må så dåligt nu i två dagar. En dröm, varför kan jag inte bara släppa det och inse att det var en dröm. Fast så många saker i den var inte påhittade utan mer exakt som det är just nu. Tänk om det finns en sanning i den? En liten insikt. Det är det äckliga med drömmar som är så verklighetstrogna men ändå överdrivna.
Varför har jag satt mig i denna situation? Jag har verkligen bara mig själv att skylla. Min jävla feghet har satt mig i klistret. Jag vill vara alla till lags, kanske ska man vid 24-års åder inse att det inte går alla gånger. Ärlighet var det. Ska jag verkligen hålla på så här fortfarande? När ska jag börja göra vad jag vill istället för att försöka göra så att allt går så smidigt som möjligt. Varför bryr jag mig om dom blir arga på mig eller tycker att jag är dum i huvudet när det egentligen är jag som ska tycka att dom är dumma i huvudet! Jag tänker ju inte ens klart. Det är ju dom som spelar med mig, dom är luriga, dom har mig precis där dom vill ha mig. Det finns inte något jag inte skulle göra om dom bad mig.
Hur lätt är det att ha en relation när man själv är så trasig? Just nu ganska, men om ett tag framöver?
Nej det här blev trist, jag avslutar med ett skämt:
okej hittade inget bra, fy vad tråkiga alla skämt är! här är ett exempel typ det bästa jag hittade:
Mormor sa till Kalle:
- Åh, vad du är smutsig Kalle, gå och tvätta av dig.
Då svarade Kalle:
- Du då mormor? Du måste ju stryka dig
jag har det nog ganska bra iaf!
Usch läste just något som fick mig att gråta massor massor av tårar. :( Jag är ganska blödig sörrni! Jag har alltid varit så jäkla rädd för döden, kanske inte just döden utan mer hur man ska dö. Det skrämmer mig. Det blir inte bättre av att tänka på det men ibland kan jag inte hjälpa det. Usch jag hoppas helt klart på en naturlig död, om det finns något som heter så. Det är läskigt att livet är så skört, det tänker man inte på såhär i vardagen. Att när vi mist det kan vi aldrig ta det tillbaka, det behövs bara en händelse, ett ögonblick, ett val egentligen. Det är läskigt att tänka på att allt kan ändras på en millisekund, eller hur lång tid det än tar för hjärnan att ta ett beslut. Vi bär runt på det här livet, ganska lätt egentligen kan någon ta det, det är ändå tur att det inte händer mer ofta.
Usch vilken hemsk känsla! Tänker uppskatta livet och alla som gör det bra lite mer från och med nu.
Just!
En annan dag såg jag ut såhär:
Tjohopp!
jag har tråkigt!
Jag har målat, med aprikost och rött, samt glitter-eyeliner och så har jag prövat mina nya lösfransar!
Såhär förförisk kan man va med dom om man vill:
Men vad gör det när håret dryper av fett och mysisarna är på! Nu ska jag tvätta bort allt detta och konstatera att jag slängt bort ännu mer tid på smink.
Mkt nu
En blogg jag följer varje dag är HanaPees.. Hon är så störd!!! Hon är exakt den jag känner mig som men som jag inte riktigt lyckas vara. Jo jag är som henne fast bara i huvudet. Hon är min absolut största shecrush.
Ur hennes arkiv:
Hoppas att hon ursäktar att jag lånar hennes inlägg! Men alltså, exakt det här är något jag skulle göra, jag förstår henne precis, på pricken. haha
Ur hennes arkiv:
Fyndade en ny blus på Second Haaaaand här i Svallet! Älskar den. Finns liksom två känslor i den. Antingen känner jag mig som en cool hippetjej från 70-talet.
Eller så känner jag mig såhär:
Som en rektor på skolavslutning...
Älskar en tjej som är så fantastiskt vacker som bara vill vara fulare än sist på bild! Lite som mig själv faktiskt. En gång, ja säkert fler men, la hon upp en fin bild, då kände hon sig så ego att hon sekunden efter slänger upp en ful-bild som kompenserar att hon lagt upp en snyggo-bild. (Mina egna spekulationer iof) Ahh samma med mig, jag får typ rysningar, blir röd i ansiktet och i värsta fall får jag små äckliga utslag av att lägga upp en ego-bild där jag vet att folk tittar. Jag skäms liksom lite för min egen skull... det kryper i kroppen på mig. Då är det lättre att bara vara tillgjort ful.. eller hur!?
HanaPee är en sån bra idol att ha tycker jag. Om jag tänker efter har jag nog inte haft någon idol som är tjej, kvinna, flicka eller tös.
När jag besöker hennes blogg får jag alltid ett gott skratt. Typ inlägget ovan! Jag tror jag skrattade så att jag grät, Ja lite överdrivet men jag tycker allt hon gör är så kul. Jag skulle vilja vara med henne jämt, ihop-klistrade som siamesiska tvillingar. Jag skulle aldrig vilja operera bort henne. Hon skulle kunna hänga där, på ryggen, och underhålla mig dagarna ut. Lägg en filt över mig bara så att jag inte stör bloggen, för den måste hon ju hålla igång med tanke på alla hennes andra fans. Mmm.. det är ett liv som jag skulle kunna ha. Men jag antar att jag får nöja mig med att hon får roa mig på håll.
